Nu är det lördag igen och en vecka har gått. En kurs har avslutats och två nya kurser startar nästa vecka. I går var det tentainlämning för två grupper och Mondo bestämde sig för att strejka med att ordna en driftstörning, så många studenter fick lämna in den via mail istället. Lite extra besvär för oss lärare, med tentor på två ställen (lätt att missa någon på grund av all annan mail som ständigt kommer in, men huvudsaken var att informationen nådde fram.) Igår satt jag och gjorde allt klart till nästa veckas kursstarter. Har uppdragen studenterna skall arbeta med i workshops kvar.

Sitter nu och funderar på hur min forskning om etik skall omfatta Platon. Det blir alltså en förändring då det är viktigt att verkligen brinna för det man gör. Och de undersökningar jag har gjort har gett en del resultat, men jag har fastnat rejält. Mina studier bidrar också till att jag får mer kunskap om etik och får andra perspektiv. Nu väntar jag på en bok av Gadamer som är på väg – Plato’s Dialectical Ethics. Jag längtar verkligen tillbaka till hermeneutiken och Platon. Forskningsområde som nästan utplånats hos oss.

Studierna i främst filosofi, men även i idéhistoria har bidragit till att en hel del artiklar kan föras in i den undervisning som jag leder. Hanna Arendt är t.ex. en tänkare som sprider ett lite annorlunda ljus över Deweys tänkande och skapar diskussion och en välbehövlig problematisering av Dewey. Anna-Karin Selbergs föreläsning om Ethos – En historisk tillbakablick är ett viktigt bidrag i kursen om etik. Den är ännu inte obligatorisk, men till hösten planerar vi att få in den som det.

Jag fick en gång en kommentar om att min forskning om Platon mer passar inom det filosofiska området än det pedagogiska (troligen av någon som inte läst min avhandling), men det kan inte vara mer fel. Mina studier har visat att bidrag från både filosofi och idéhistoria utvecklar vår egen undervisning (om man är öppen för att göra det och se utöver sitt eget). Jag märkte också att diskussionen under seminariet blev livligare och mer fruktbar med Arendts närvaro.

Jag har även försökt att få igång en forskningsgrupp som rör lärarprogrammen, men det går trögt. Tiden finns inte för dem jag tillfrågat, även om intresset gör det. Men, ett sådant behövs, speciellt när lärarutbildningen är den som är störst. Men, jag får vara tålmodig. Kanske jag sått ett frö, både hos prefekten och hos en del av mina kollegor. Ibland är det så att vissa saker tar några år innan de sjunker in. Ofta är det så att det jag tar upp, tas upp senare av någon annan (som tar åt sig äran 🙂 ). Tiden är inte inne, jag kanske är före eller också har det med status att göra. Lärarprogrammet och vi som verkar mestadels inom den har lägre status (även om inte alla skulle vilja ge mig rätt i det.) Men jag fortsätter, då det är otroligt givande och utvecklingsbart.

Nu är det år 2015 och om drygt tre månader åker jag till Saloniki istället för till Kavalla. Jag tänker försöka att få besöka Aristotle University of Thessaloniki  och få lite information om deras lärarutbildning och hur de organiserar den vid Faculty of Education

Vi får se om någon är intresserad och har tid att ta emot mig.

Kategorier:Vardagen