Det finns en konflikt, mellan manliga och kvinnliga värden, som inte skulle behöva finnas. Jag har med åren börjat uppskatta kvinnliga tänkare, då de tänker annorlunda och mer fritt till skillnad från de manliga tänkarna, som verkar känna sig tvingade att tänka i vissa banor. Här finns en viss generalisering, då det inte alls är så polariserat som jag nu lägger fram det.

Inom utbildningsområdet, finns konflikten mellan företrädare för olika lärarkategorier – de som undervisar de yngre åldrarna, anses av en del som inte tillräckligt kvalificerade. En del anser t.o.m. att de inte behövs, då detta med barn egentligen inte är så svårt. Dessutom behövs heller inte någon längre utbildning eller ens kvalificerad kunskap. Och varför skall man satsa på förskollärare som kostar mer, när man kan låta unga människor utbildas till barnskötare medan de bestämmer vad de verkligen vill göra. Min invändning är att barnskötarjobbet är alldeles för viktigt för att vara ett genomgångsyrke. Barnskötare behöver gedigen utbildning och vara människor som väljer yrket, precis som förskollärarna.

Man tar fram svårigheten och kvalifikationerna hos lärare för äldre åldrar, och menar att de utför ett finare och viktigare arbete. De har dessutom längre utbildning därför att ämnena är svårare. Men även här finns uppfattningen att det är främst NO-lärarna som är viktigast. Om den här gruppen som tycker så är dominerande känner jag inte till. Men, att den här gamla förlegade synen fortfarande finns kvar är anmärkningsvärt. Läser man utbildningshistoria, kan man se att det här synsättet långt ifrån är nytt. Man kan gå flera hundra år tillbaka och hitta den. Dessutom är det främst män som för fram den, både i gymnasieskolan, men också på universitetet och inte minst i historien har det varit män.

Förskollärarna är den grupp som just nu är mest på tapeten vad gäller att inte vara viktiga. Lärarstudenter som väljer den inriktningen anses av vissa som sämre rustade för studierna. Detta är inte min erfarenhet efter alla år som jag undervisat grupper i vilka de ingår. Och det är heller inte andras erfarenhet, när de själva börjar undervisa dem. Jag ser inte någon skillnad på gruppnivå. Finns skillnader, är det på individnivå.

Det är anmärkningsvärt att vi år 2014 behöver ha den här diskussionen, med tanke på hur mycket kunskap som finns om barn och den utveckling de går igenom. Det räcker inte att ha erfarenhet av barn, vare sig egna eller de barn man har i sin närhet. Kunskap om olika typer av barn och utvecklingsprocesser, behövs i riklig mängd.

Vad gäller vilken lärarkategori som är viktigast, ser jag att de som är före är viktiga för hur de som kommer efter skall ha möjlighet att utföra sitt uppdrag. För universitetets lärare är det viktigt att lärarna på gymnasiet har ämneskunskap och att undervisningen där förbereder studenterna inför eventuella studier på universitetsnivå. För om detta inte sker, är det universitetslärarna som måste ta av sin tid för att täppa till luckorna eller låta studenterna klara sig själva. Med risk för att vi förlorar de med potential att klara av studierna.

Så, vilken lärarkategori som är viktigast är för mig egentligen en icke-fråga. Alla är viktiga, fast på olika sätt! Men har blivit en fråga för den grupp som känner att de degraderas genom att andra blivit mer uppvärderade. Min förhoppning är att den gruppen skall kunna få insikt om att de inte blir bättre, finare och viktigare, för att andra hålls nere. De skulle säkert må bättre av den insikten. Det är bara en illusion att stora skillnader vad det än gäller, mellan människor gör dem viktigare. Men nu är det ju så och har varit under troligen hela mänsklighetens existens, att det varit viktigast att särskilja sig från andra för att ha möjlighet att känna sig betydelsefull. Fast det tagit sig olika uttryck under olika tider.

Kategorier:Vardagen