Idag har det varit så vackert väder. Kyligt, men soligt. Det känns efter den här vintern hur grå och trist den har varit. Soltörsten är stor. Satt inne i en seminariesal med stora fönster ut mot den öppna platsen och lät solen lysa på mig. Det blev lite för varmt, men jag njöt ändå. Först åkte mina handskar av, sen halsduken. Tur var i vilket fall att jag hade på mig mina joggingskor och inte stövlarna. Fick gå en lång sträcka, då det som vanligt inte fanns någon parkeringsplats ledig där jag har tillstånd att stå och betala mindre. Men, det är bara en gång i veckan, så 46 kronor som jag betalade idag överlever jag.

I anslutning till seminariesalen finns en balkong, som jag tycker borde få lite grönt och ett bord och några stolar. Men, det är tomt och stängt. Tidigare fick folk gå ut och röka, men troligen drog röken in, så nu är det förbjudet. Och det är ju bra. Att låta folk vara på balkongen är nog inte så bra idé. Kanske rökare skulle ta chansen att röka ändå.

Nåväl, Arendt-diskussionen var otroligt intressant. Jag gillar verkligen de här seminarierna, som ger en tillfälle att uttrycka och pröva sina tankar, till skillnad mot seminarier som egentligen är föreläsningar och man sitter på varandra. Kapitlet om handlandet är läsvärt. Speciellt – Men eftersom handlandet består i att trä in sin egen tråd i en väv som man inte själv vävt kan det frambringa historier med samma självklarhet som tillverkningen framställer ting och föremål. (Människans villkor s. 243-244. Eller varför inte smaka på den här meningen: Men att varje människoliv har en unik historia att berätta, och att historia kan bli till mänsklighetens oändliga historiebok med oräkneliga ”hjältar” men utan författare, beror på att bäggedera är ett resultat av handlandet. Detta kan sammanfattas med en kort mening: En människas liv är en historia utan författare. Medan vi lever i vårt handlande blir detta till en levnadshistoria, vår egen unika.

Det här går rakt in i mig, som en stöt av glädje. Det är en så fantastisk beskrivning av hur varje människas liv har betydelse för historien. Det krävs inga stordåd, för även de små dåden den lilla och okända/osynliga människan har sitt värde. Men, det finns annat som är värt att ta upp, både det som ger glädje på grund av insikten och även trösten, och det som provocerar. Och så är det med alla tänkare – de skall ge insikter, men även kritiskt granskas.

Varje måndag när jag kör hem från seminariet, känner jag mig annorlunda än när jag körde dit. Som om tiden två-tre timmar i själva verket har varit flera dagar. Det känns som om jag går ut i en annan verklighet än den jag kom ifrån. Och det är väl syftet med studier – Förändra upplevelsen om verkligheten.

Och det är så jädra roligt att få vara student!

φανταστικός

Kategorier:Vardagen