De senaste tio dagarna sen jag publicerade ett inlägg har varit intensiva. Inte endast för att jag haft mycket att göra, utan på grund av att sömnen kommit i obalans. En natt sov jag praktiskt taget ingenting och var iväg och undervisade, vilket resulterade till att jag den dagen somnade klockan fem och sov till tio på kvällen, och sen från midnatt till kl. 7.00. Fick värk och kände mig tröttare än någonsin. Men, nu har jag kommit ikapp.

Igår satt jag hela dagen och skrev upplägg för kursen som startar i morgon på distans. Det låter inte som om det skulle vara så mycket att göra, men jag lovar – det tar tid. Allt skall gå ihop, allt skall finnas med och allt skall vara rätt, samt snygg design. Framför mig har jag dessutom två buntar med examinationer som skall bedömas under tre veckor. Jag blir långt ifrån arbetslös. Distansundervisning innebär mer jobb än campusförlagd.

Senare under kvällen satt jag och fixade min sida om Kreta på monikaringborg.se. Det är en hemsida som jag pular med när tiden tillåter. Men, som jag skall försöka få klar någon gång. De har dock ändrat på verktygen, så det har blivit lite olika typsnitt på texterna på de som redan är klara. Får försöka lösa det.

Under den här terminen har jag inte många undervisningstillfällen, då huvuddelen ligger på distans, samt att jag har en hel del handledningar längre fram, samt en del kursansvar och examinationer från äldre lärarutbildningar att ta hand om. Och det känns rätt bra, även om man blir ganska isolerad. Det är dock nödvändigt att få lite luft i tillvaron, få bestämma själv sin tid. Men, jag saknar alltid kontakten med studenterna när det blir för lång tid utan campusförlagd undervisning. Det är ju dom som gör att jag gillar läraryrket. Den sista gruppen från höstterminen träffade jag sista gången i onsdags förra veckan. I den blev det många givande diskussioner. Det är alltid kul.

Har en del kurser jag måste gå själv under terminen, inom ramen för min forskning. Risken för krockar är liten, så jag hoppas att det kommer fungera.

För övrigt har jag kollat runt på nätet, nu när de vanliga bloggarna också har lyst med sin frånvaro, troligen av samma skäl som jag. Det som slår mig är vissa bloggare som tillåter kommentarer men behandlar besökarna som skräp, är otrevlig och menar att alla de som har avvikande åsikter inte fattar något. Men det roligaste var bloggaren som skrek oförskämt att en av besökarna inte vågade stå med sitt eget namn, när bloggaren själv inte gör det, utan skriver under ett nick. Ja, ibland är det svårt att se sig själv och sina egna tillkortakommanden.

Kategorier:Vardagen