Ett blogginlägg Svenskare än så kan det inte bli eller….? i Man oroar sig inte för småsaker, får mig att skriva det här inlägget här då jag inte får fram kommentarsfältet i hennes blogg.

Gertie Hammarberg Tersmeden häpnar över varför det är viktigt att få reda på vad riktig svenskhet är. Jag kan också undra ibland, men samtidigt förstå att det har det att göra med den del av den nationella identitet vi har tillägnats oss oavsett vilket land vi är födda och uppvuxna i. En identitet som blir en del av vår personliga. Det finns massor av litteratur om det här, som kan få oss att se den sammanlagda bilden av vår identitet och hur den formas, samt hur den kan få oss att känna oss hotade eller inte.  Här tar jag upp mina egna insikter!

Ända sen jag var barn har min omgivning befolkats av människor som har annat ursprung än jag själv. När jag var tonåring och uppåt umgicks jag med kompisar från andra länder och andra kulturer inom Sverige. Detta har gett mig kunskap om det svenska och min egen kulturella tillhörighet i mig, vilka mina starka värderingar är, och som jag inte bara kan sudda ut för att någon vill att jag skall göra det. Om vi vet att det som utgör det svenska i vår personliga identitet, kan vi förstå att andra har t.ex. iranskhet eller brittisk identitet i sin identitet som bidrar till att de på samma sätt känner en nationell känsla. Genom att få en stark svensk identitet innebär ett medvetandegörande om både sin egen och andras svårigheter att integreras och att det i mångt och mycket innebär ett våld mot oss. Genom detta medvetandegörande har vi större möjlighet att acceptera mångfald. Ju starkare personlig identitet vi har desto mindre hotade känner vi oss av andra som inte är lika oss. Jag vet att mitt ursprung är svenskt, att vissa seder och bruk, beteende mm. har att göra med den uppfostran jag fått i det land jag är född och uppvuxen och som format min personliga identitet. Jag erkänner dessa inför mig själv iaf när jag träffar andra från andra länder. Varför skulle bara jag ha svårt att förneka mitt ursprung. Det gäller ju även för den andra. På så sätt kan vi också verkligen inse på djupet att vi alla är människor och att det inte är mera rätt och riktigt att vara svensk, som att var iransk eller brittisk.

Det finns säkert många förklaringar till varför man söker enhetlighet och integration som gränsar till assimilation, men en kan vara att ju mindre man vet om sig själv, desto mer hotad känner man sig av andras som man uppfattar annorlundahet. Att vi kan bli förbannade över andras starka känsla över sitt ursprung, kan bero på att vi förnekats kännedom om vårt eget.

Risken är att detta kan uppfattas som främlingsfientlighet, fast det egentligen handlar om motsatsen. När rädslan för andras annorlundahet försvinner, upphör en eventuell fientlighet då man inte längre känner sig hotad. Enkel lösning, nej långt ifrån!

Kategorier:Vardagen