Arbetardöttrarna igen … !

Karl Asp skriver på Skola och Samhälle en artikel med titeln Förstelärare och arbetardöttrar – om effekterna av en konservativ meritokrati som diskurs i skoldebatten som är verkligen intressant. Det mest skrämmande (om man kan sin utbildningshistoria) är insikten om att den debatt som nu förs och som Karl Asp resonerar om, har samma karaktär som de åsikter man hade under 1800-talet om kvinnan och hennes utbildning.

Beskrivningen av arbetardöttrarna konstruerar därför dessa som obildbara. Undervisningen på lärarutbildningen kan inte göra skillnad – det tas för givet att den med låga poäng på högskoleprovet eller med låga betyg från gymnasiet heller inte kan tillgodogöra sig den undervisning som leder till god lärarkompetens. Lärarpotential blir detsamma som tidigare uppvisad studieflit – utan att normer i denna skolvärld uppmärksammas eller ges betydelse för studentens skolresultat.

Så trots akademins föresats att klara av att utbilda studenter kan den genom en sådan diskurs inte undervisa vem som helst. För att bli lärare ska studenten helst vara man och komma från överklassen. Styrningens effekter på lärarutbildningen handlar då om att upprätta gränser gentemot medborgare av ”fel sort”: lågutbildade kvinnor från arbetarklassen.

Karl Asp gör en helt korrekt analys av läget just nu. Och det handlar mer om hur man talar om arbetarklassen och dess döttrar än att det har någon som helst motsvarighet i den rådande verkligheten. Om man tror och vill att lärarstudenterna skall vara en man och komma från överklassen, är det troligen också ett led i att hålla arbetarklassdöttrarna nere. För om de som talar om arbetardöttrar på det sätt Asp redogör för och bl.a. Jan Sjunnessons artikel som handlar om Arbetardöttrar och som jag har Några synpunkter på får styra, så lär barn som kommer från arbetarklassen inte ha någon större chans i skolan. Fördomar brukar ha en utsorterande effekt. Därför är det välkommet att lärare i vår skola har olika bakgrund. För även om en arbetardotter blir akademiker, vet hon hur det är att vara född inom arbetarklassen och att det mesta som sägs om deras eventuella skolsvaghet eller obildbarhet långt ifrån motsvarar en verklighet. Dessutom når lärare som har erfarenhet av flera verkligheter troligen fler elever än lärare som är inbäddad i en enda. Arbetardöttrarna kanske rentav får en större och mer flexibel lärarkompetens.

Värderingarna som utgår från en klass har en tendens att bli reproducerande, vilket innebär att den som kommer från en annan klass kan göra motstånd. Och detta kan visa sig i – motståndet mot att lära sig det man inte kan koppla till sin egen verklighetsuppfattning. Det blir ett inre och i en del fall riskerar bli ett självdestruktivt motstånd, därför att det yttre konstruktiva motståndet inte är möjligt.

Det verkar som om nuvarande talet om lärarutbildningen är en kamp med ordet som vapen, initierad av akademiker-sönerna mot arbetardöttrarna. Och om man i samma andetag talar om reformer och om framtiden vad gäller detta, kan man gå tillbaka i utbildningshistorien och upptäcka att det är något mycket gammalt som är på väg att få fäste inom utbildningsområdet. Den nya utbildningspolitiken har öppnat dörrarna för gamla värderingar som för alltid borde ha glömts bort. Värderingar som på ett aktivt sätt gör åtskillnad mellan genus, klass och etnicitet. För hur man talar om något riskerar bli en framtida verklighet.

2 tankar om “Arbetardöttrarna igen … !

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s