Ett perfekt betygskriterium?


Har nu efter drygt en månads bedömning av mer än 100 examinationer efter några kurser (inte examensarbeten och inte heller den kurs vars kriterier jag nedan jämför med varandra) börjat fundera på vad ett perfekt betygskriterium är. Och då tänker jag på ett som motsvarar studentens 1) lärande och kunskapstillägnande 2) förståelse och begripande 3) förmåga att analysera, 4) till självständigt tänkande 5) måluppfyllelse. Det finns säkerligen fler punkter, men jag nöjer mig med dessa fem.

Vi kan bedöma kvalitativt eller kvantitet eller både-och, vilket oftast sker. Och när vi gör detta fokuserar vi på detaljer eller helhet eller både-och, vilket inte alltid sker. Utifrån hur vi bedömer kommer vi betygsätta.

Detta är långt ifrån enkelt, eftersom vi skall betygsätta efter uppställda betygskriterier. Och hur gärna vi än försöker streta emot, riskerar vi att läsa och bedöma texterna mot dessa. En del kanske säger – Men, det är precis vad ni skall göra! Något jag håller med om, eller inte! Risken är stor för att innehållet som inte når upp till en viss betygsnivå, lämnas åt sidan. Därför gör jag oftast helhetsbedömningar, vilket kan skapa problem då studenter eller andra vill veta på vilka grunder och oftast då i detalj få veta varför ett betyg har satts. För det kan hända att det som skall vara med eller inte har behandlats på exakt det föreskrivna sättet, kan uppvägas av något annat. Om man skall följa betygskriterierna fullt ut, dvs. i detalj, kommer inte många få godkänt betyg.

Nu är det så ordnat att betygskriterierna inte är så precisa, utan oftast innehåller de uttryck som – redogjort korrekt eller visat på förmåga till ett självständigt tänkande eller en ansats till… osv. Men då uppstår andra problem och det kan man se som det subjektiva problemet! För vad är korrekt och när blir ett tänkande självständigt och var sätter man gränsen mellan en ansats och ett fullständigt självständigt tänkande. Oftast kommer då den kvantitativa bedömningen in.

Ofta är det ju så att lärare som under åratal har bedömt, kan det här intuitivt, kunskapsmässigt och kanske även rutinmässigt. Men har svårt att förklara skillnaden mellan en ansats och fullständighet.

Hur skall ett perfekt betygskriterium se ut. Jag vill resonera kring det här utifrån några exempel på kriterier. Men då måste jag ställa detta mot förväntade studieresultat?

Dessa är följande i en kurs (se tidigare inlägg HÄR):

Efter genomgången kurs förväntas studenten vara förtrogen med valda samhälls- och utbildningsvetenskapliga traditioner relevanta för lärarprofessionen och pedagogikämnet. Studenten förväntas ha förmågan att analysera och kritiskt förhålla sig till:
* lärares arbete samt skolans styrning och ledning i ett historiskt och samtida sammanhang,
* relationerna mellan makt, kunskap och utbildning,
* sambanden mellan övergripande samhälleliga mål för skolan, utbildningspolitik och pedagogiska praktiker,
* utbildningspolitiska och samhällsvetenskapliga texter.

… och jag väljer betygskriterierna (se nedan*) för kursen (som ersätter tidigare kriterier som användes under en kortare period) och jag kommer redogöra för varför jag bedömer att de nya är mindre problematiska. Dessa är allmänt hållna och öppnar upp för olika tolkningsmöjligheter, variationer men också i avsaknaden av utskriven subjektivitet i sin detaljrikedom. Det tidigare betygskriteriet för C var följande:

1) C. Lärandemålen uppfylls väl. Studenten visar god kunskap och förståelse genom ett gediget arbete med god förmåga att i beskrivningar, analyser och resonemang behandla kursens olika innehåll utan betydande tillkortakommanden.

Texten har en god disposition med genomtänkt och logisk uppbyggnad, röd tråd och tydliga rubriker, är intresseväckande, har god stil, god referenshantering, är utan korrekturfel, skrivna med god svenska.

Detta skall jag jämföra med ovanstående betygkriterium för C

2) C               Studenten redogör korrekt för och analyserar kursens innehållsliga områden och begrepp kan relateras till varandra. Studenten ger exempel på sådana relationer.

I 1) talar man om lärandemål, om god kunskap, förståelse, ett gediget arbete, god förmåga och utan betydande tillkortakommanden. Här finns även språket med (vilket jag alltid har reserverat mig inför att ha som betygskriterier i kurser där det inte handlar om att bedöma svenskkunskaper, utan något helt annat). God disposition, genomtänkt och logisk, röd tråd, tydliga rubriker, intresseväckande, god stil, god referenshantering, utan korrekturfel, god svenska.

En vän av ordningen kan naturligtvis se detta som självklart. En vän av vetenskapligheten kanske ser en hel del problem. Problemet är vad dessa ord som t.ex. god, genomtänkt mm. står för, hos den som bedömer en examination. Ett annat problem är naturligtvis hur en bedömare kan avgöra förståelsen, ett gediget arbete och hur genomtänkt något är. Och vad betyder, utan betydande tillkortakommanden. Om något är intresseväckande är ju i väsentliga delar helt och hållet upp till bedömaren.

I 2) fokuseras det på att redogöra, analysera, relatera och exemplifiera. Iofs finns ordet korrekt med, men det håller utan att det blir subjektivt. Det handlar inte här om att ge omdömen av värderande karaktär (som det riskerar bli i 1)). Problemet här är emellertid att det kan bli en kvantifiering istället. Men min egen erfarenhet är att kvantifieringen i det här fallet också skapar nyansering i en argumentationskedja och att en redogörelse kan bli analytisk, speciellt om man redogör för olika argument för eller emot för att avgöra om något håller för prövning eller inte.

Men är 2) ett perfekt kriterium.

Nja, för mig som lärare föredrar jag 2), då jag inte behöver bedöma om något är bra eller mindre bra eller sämre, dåligt mm. Och samtidigt avgöra hur mycket som jag lägger in mitt eget tyckande och hur mycket jag utgår från min egen kunskap. Även om samma subjektiva bedömning kan ske även när man kvantifierar, vill jag ändå betona att den synliggör kvaliteten mm. Vilket det inte gör i 1), enligt min erfarenhet.

Det är själva bedömningen och betygsättningen. När vi kommer till responsen till studenterna är det möjligt att man gärna vill få en bedömning i enlighet med 1) än det sakliga och trista 2). Men om man ligger på betygsnivå E eller Fx och i värsta fall F, tror jag de flesta föredrar 2).

F               Studenten besvarar inte frågorna så att begreppsanvändning och begreppsförståelse framträder, istället för att räkna upp alla brister.

Risken finns att det i responsen läggs till omdömen av värderande karaktär, men dessa är i vilket fall inte avgörande för om ett arbete eller en examination får godkänt eller inte i enlighet med betygskriterierna. Självklart är även språket viktigt i meningen ”synliggöra tänkandet”. Då ett icke utvecklat språk kan skymma tänkandet, men oftast, enligt min egen erfarenhet är det ofta tänkandet som inte är ”färdigtänkt” när språket inte är korrekt, grammatiskt eller när det inte finns någon röd tråd mm. Problemet är ju att det är svårt att veta om det är språket eller tänkandet som inte är utvecklat. Risken finns att studenten fokuserar på språket istället för tänkandet, när detta finns med som betygskriterium. Dessutom är väl de flesta lärare på universitetet inte utbildade lärare i svenska språket. Och det behöver man väl vara om man t.ex. skall bedöma god svenska.

Nej det finns nog inget perfekt betygskriterium, men vi kan komma närmare om vi strävar efter att formulera kriterium som 2) istället för 1), även om det alltid innebär för en läsare och bedömare av en text att ställa frågan hur subjektiv hon är.

*

A               Studenten redogör korrekt för och reflekterar självständigt över kursens innehållsliga områden. I kraft av sina analyser och beskrivningar synliggör studenten kursens centrala teoribildningar och begrepp samt tydliggör hur dessa kan relateras till varandra.
B               Studenten redogör korrekt för och gör en ansats att reflektera självständigt över kursens innehållsliga områden. I kraft av sina analyser och beskrivningar synliggör studenten delvis kursens centrala teoribildningar och begrepp samt tydliggör hur dessa kan relateras till varandra.
C               Studenten redogör korrekt för och analyserar kursens innehållsliga områden och begrepp kan relateras till varandra. Studenten ger exempel på sådana relationer.
D               Studenten redogör korrekt för och diskuterar tydligt hur kursens innehållsliga områden och begrepp kan relateras till varandra. Studenten ger exempel på sådana relationer.
E               Studenten redogör någorlunda korrekt för kursens centrala innehållsliga områden och begrepp kan relateras till varandra. Studenten ger exempel på sådana relationer.
Fx               Studenten besvarar inte frågorna nöjaktigt. Centrala områden är inte framskrivna, och texten tyder på ytterst begränsad begreppsförståelse. Texten är språkligt och formellt bristfällig.
F               Studenten besvarar inte frågorna så att begreppsanvändning och begreppsförståelse framträder.

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s