Minnen

Vet inte om det är åldern eller för att mina studenter fått skriva om sina skolminnen, men jag har tänkt mycket på Hökarängen under de senaste veckorna. Och ibland funderar jag på att åka dit och se om allt ser likadant ut. När jag bodde i Vendelsö under 80-talet och några år in på 90-talet, åkte jag ofta förbi. Nu var det länge sen jag var där.

Här gick jag i skolan från årskurs 1-6. Men redan året innan följde jag och min bästa kompis med våra äldre bröder till skolan och satt utanför och lekte skola. Det var här som jag hade den mest skrämmande läraren under mina mellanstadieår. Jag var livrädd för henne. Och det var här som slöjdläraren fick ett horn i sidan till mig, så jag blev befriad. Och här som vi fick sitta kvar under hela frukostrasten om vi inte tyckte om maten. Och här som jag fick skällning av pianolärarinnan för att jag inte spelade som hon ville att jag skulle göra – perfekt. Och här där det var viktigt vilken bakgrund vi hade eller snarare vilken vi inte hade. Har egentligen inte så goda minnen från den här skolan. Den förväntan som jag kände vid 6 års-ålder förstördes under loppet av några år. Det positiva jag minns är när jag lärde mig läsa och när vi fick sitta nere i källaren i tvåan och lära oss engelska glosor. Jag var mycket glad när det var dags att börja på högstadiet.

Men desto roligare och trevligare minnen hade jag från den här byggnaden – Morgongården. Fortfarande har den samma funktion. På samma ”torg” öppnades det första snabbköpet i området.

Det var här som min bästa kompis och jag från 9-års ålder höll till på kvällarna (vi tjatade oss in varje kväll, tills vi fick komma in på grund av våra bröder). Här satt vi nere i källaren och lyssnade på ett band som övade där. Och här som vi spelade Hep Stars låt Cadillac så Tito, en av min brors kompisar jagade oss ut ur huset. Det var här som Coca Colan smakade som bäst – tror den kostade 1.10 kr. Och jukeboxen – 25 öre per låt. Och för att riktigt reta upp Tito, spelade vi den 5 gånger i rad och gömde oss utanför cafeet. Men det var här som jag tog mitt första bloss och tyvärr började röka. Det var en äldre tjej som övertalade mig. Sen tjuvrökte vi på toaletten, men mest bakom gården.

Och genom det här kunde vi även ta en annan väg till skolan. Men det här var vår fristad. Det som kompenserade för en skola som inte var nära vår verklighet som vi upplevde den.

Det är så många år sen, ja flera decennier, men det ser likadant ut nu som då.

Skall nog åka över och ta lite bilder någon dag.

Onsdagsvägen

Men här växte jag upp tills jag flyttade när jag fyllde 18 år. Lägenheterna var mycket små, 3 rum och kök på 62 kvadrat och ibland kunde vi bo ganska många innan mina äldre syskon flyttade ut. Eftersom det var en hörnlägenhet på nedre botten var det kallt i lägenheten på vintrarna. Och vi hade gott om tvestjärtar. 🙂 Men balkongen vette mot gatan och vi hade ett fint träd, och en utsikt över ängen bort mot Gubbängsskolan där jag började högstadiet.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur det var att växa upp i Hökarängen.

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s