Jag känner mig alltid illa till mods dagen före min födelsedag. Det har ingen betydelse hur rationell jag än försöker vara, för känslomässigt finns den där oron. Det är ungefär samma känsla jag får när det är den 22 december varje år, då min far dog. Vissa saker skapar en bestående känslomässig upplevelse.

För övrigt känns de kommande sju arbetsdagarna ungefär som när man är utomlands och skall besöka så många platser på så kort tid som det bara är möjligt. Det känns som om man är ständigt på väg. Men jag får ta en dag i sänder.

Kategorier:Vardagen