Ja nu är det lördag och den första undervisningsveckan är förbi. I onsdags var jag hemma och förberedde undervisningen för torsdagen och fredagen.

Undervisningen gick bra i torsdags. Trodde jag skulle bli trött än med tanke på att jag skulle ha två grupper från klockan 11-17 utan rast mellan. Men kafferasterna gjorde sitt till. Var inte trött alls när jag körde hem. På kvällen förberedde jag undervisningen för kursstart nr 2 genom att snabbt uppdatera mig på kurslitteraturen, fixa schema samt lägga in några studenter som registrerat sig lite senare på Mondo-sidan. Körde till institutionen utan problem och träffade gruppen, som var liten. Det var ämneslärargruppen inom den nya lärarutbildningen. De var tretton stycken och en presentationsrunda blev möjlig. Därefter föreläste jag om utbildningshistoria och vi hade en givande diskussion.

Det var många år sen jag undervisade homogena studentgrupper, dvs. ämneslärare, grundlärare, grundlärare mot fritidshem. Och det skall bli intressant att utvärdera om och vilka skillnaderna är. Kommer de att utveckla en starka yrkesidentitet än tidigare eller inte. Nästa vecka skall seminariet handla om lärarprofessionens utveckling och vilka traditioner som de olika lärarkategorierna har. För det skiljer sig väsentligt åt.

Hartman tar upp i Det pedagogiska kultarvet, skillnaden mellan Ämnesrationalitet – att kunna ämnet, Didaktisk rationalitet – att kunna undervisning och Omsorgsrationalitet – att kunna barn. Och beroende av detta bör det enligt Hartman, finnas en skillnad vad gäller yrkesetik och identitet mellan dessa kategorier. Detta kan då vara ett argument mot generalistutbildning. När man talar om traditioner är det viktigt att detta även tas upp, vilket jag kommer att göra. Även om fokus ligger på lärarprofessionens förändring rent historiskt.

Vad har ytterligare hänt som har betydelse för min vardag.

Bilbesiktning! Var först på verkstaden, där jag fick veta att det var rost i motorbryggan, i skarvarna och fästen på avgasröret och att det var ett visst läckage i stötdämparna. Men det var inget som behövdes göras akut. För det blev inga hål när de bankade och slog. Men nervös blev jag, speciellt då en av dem sa att jag kan ha otur som träffar någon på besiktningen som inte är tillräckligt kunnig och inte vågar riskera att släppa ut någon i trafiken. Medan en annan av dem, som jag haft tidigare, sa att det inte var någon fara. Jag åkte därifrån med en isande känsla i magen. Men efter någon timme försvann den då jag suttit och jobbat en stund. Och bilen gick igenom utan några som helst problem. Men nu vet jag vad som är att vänta om några år. Lättnaden nu var i vilket fall stor – med den höga undervisningstakt är jag i mycket stort behov av bilen. Inte minst för att jag igår fick vet att jag tills vidare får sitta ensam i mitt rum, för att sen få ett mindre när det blir möjligt. Så igår fixade jag ordning en del och ser fram emot att kunna vara på institutionen mycket mer, om inte annat då jag har högar av examinationer under oktober som jag skall bedöma. Är för övrigt ganska trött på att sitta hemma och jobba. Men om jag skall åka T-bana så förlorar jag mycket tid och då blir det ändå inte mer tid på institutionen. Nu kan jag snabbt komma in – vara där några timmar och sen köra hem igen, på samma tid som resorna tar med T-banan (från dörr till dörr).

Ledig lördag! 🙂

Kategorier:Vardagen