Undervisningstid

Ibland när jag vaknar på morgonen sen årskiftet har det börjat kännas som om jag inte kommer klara av dagen. Men av någon anledning brukar allt lätta när jag är klar med allt och är på väg ut genom dörren och ner till min bil. Då känns allt okey igen och jag ser fram emot jobbet jag har. Och under samma dagar, känns allt overkligt när jag kör hem. Det är som om den värld jag befinner mig i tillsammans med mina studenter raderar ut allt övrigt liv. Men jag tror även att det kan bero på att den trötthet jag känner nu, måste jag glömma bort och fokuserar helt på Nuet.

I torsdags kändes det precis så när jag körde iväg. Jag hann också börja tänka, eftersom jag hade eftermiddagspasset. Och istället för att tro att det här är enkelt, började jag undra om allt skulle gå bra. Men allt gick precis som det brukade. Med tanke på hur länge jag har undervisat på den kursen, behöver jag inte ens tänka tanken att något kan gå fel. Det är som att trycka på en knapp så fungerar allt. Det är väl det som kallas för rutin. Men det är inte det enda svaret. När jag är på väg till undervisningssalen och när jag träffar studenterna, hamnar allt på plats. Det är ju det här jag vill göra och inget annat.

När studenterna gått hem sprättade jag kuvert – inlämningsdag för den kurs som avslutades i förra fredagen och mitt postfack var fyllt. Under tiden talade jag med två kollegor.

Kom hem rätt sent.

Somnade ganska sent på natten och drömde om de studenter jag skulle träffa igår. Och de pratade hela tiden, så jag kunde inte sova ordentligt. Slumrade till, men de fortsatte. Vaknade till och såg att klockan var kvart i fyra. Somnade om, men drömde om studenterna. Till slut somnade jag och vaknade klockan åtta. Det är väl det här som är ett tecken på stress. Och i det här fallet handlade det mest om oron över att de skulle stå i Konradsberg och vänta på mig.

Körde in till Södra husen där jag skulle ha seminarium, i en sal som jag aldrig haft tidigare. Med en teknisk utrustning som såg ut som en halv cockpit i ett flygplan. Projektorn fick jag på, men sen höll jag på ganska länge innan jag kom på hur jag skulle sätta på datorn. Knappen var jämns med hela framsidan, på datorn som stod närmast golvet i skumrasket. Till slut hittade jag den och allt sattes igång. Varför inte ha en grön knapp så man direkt ser att här skall det tryckas in.

Studenterna kom och jag hann knappt börja förrän någon gick omkring med vagnar som skramlade i korridoren. Jag försökte stänga dörren, men då blev det ett luftdrag som störde mer. Men det är dålig luft i den salen. Den är längst ner i källaren utan fönster, så resten av tiden hade vi dörren öppen ändå. Allt gick bra. Studenterna pratade inte hela tiden som de gjorde i min dröm och ingen stod, såvitt jag vet, och väntade på Konradsberg.

Och luften var tydligen så dålig att jag fick syrebrist, så när jag kom halvvägs upp till Cafebaren kände jag mjölksyra i hela kroppen. Och när jag till slut kom upp och fram till kön kändes det likadant. Efter en stund gick jag ut i friska luften. Köpte kaffe, gick ner igen och det tog ett tag innan det lättade. Måste nog rapportera om det.

När jag körde hem, kändes det skönt att veta att veckan är över och att jag nu har fem dagar då jag kan sitta i lugn och ro och bedöma tentor. Det blir en lugnare period framöver, med i genomsnitt ett undervisningspass i veckan och en hel helt undervisningsfri vecka, tills det sätter igång igen.

Det är dubbla känslor i mitt jobb – samtidigt som det är så roligt, sliter det på systemet. Och man kan ju tänka, men fyra undervisningspass i veckan. Är det något som kan vara slitsamt i längden? Mer om det i ett annat inlägg kanske!

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s