Slutet av veckan

Träffade studenter i går som skall skriva B-uppsats i pedagogik. Det var ovanligt många och det är alltid roligt. På den här kursen är det grupphandledning som gäller, men studenterna har möjlighet att få individuell respons och kan ringa eller maila och fråga om de är osäkra på något.

Därefter hade jag betygskonferens med en kollega i två timmar.

Lämnade in en del rapporter, pratade lite med andra och gjorde en del småpyssel. Helt plötsligt var klockan fem och det var dags att köra hem. Men jag åkte och handlade innan jag kunde parkera min bil och jag var hemma. Om jag trodde min dag var slut, var det mer en önskan än verklighet. För på mailen hade det hunnit komma in några förfrågningar om väntande bedömningar, som det var lika bra att göra på en gång.

Idag har jag sysslat med en del småjobb, men jag sov ganska länge – så det blir en del kvällsjobb. Jag har fortfarande den största delen av mina examinationer kvar. De skall vara klara på måndag. Jag måste ha gått på lägsta växeln idag, för det har inte gått fort någonting av det jag gjort.

Märkligt det där med upplevelsen av tiden.

Blixtinkallelse

Idag har jag varit seminarieledare vid oppositionsseminarium av uppsatsplan i kursen vetenskapsteori och metod, i SYV-programmet. Det var intressant och roligt att få lite inblick i hur de arbetar där och vad man kan forska om i det programmet.

Blev blixtinkallad i torsdags … och det gick ju bra med tanke på att det är bedömningar som jag håller på med nu. Så i morgon och på onsdag blir det sista kursen som jag skall bedöma examinationer för. Sen hoppas jag kunna ta ut några dagar i veckan av min forsknings- och utvecklingstid. Det går att kombinera med uppsatskursen som startar denna vecka. En viss tid måste jag vika för förberedelse inför introduktionsseminariet.

Och så fick jag en riktig överraskning när jag kom. På bordet stod ett stort påskägg från rumskompisen, fullt med godis. Gissa, vad glad jag blev.

 

Inte mycket har hänt

Har varvat ner ordentligt nu. Hela den här veckan har varit undervisningsfri och jag har kunnat sitta i lugn och ro och bedöma tentor. Mailen har varit så tyst att jag trott det varit något fel. Men, kanske fler varvar ner. Vet att det för fler blev en helt undervisningsfri vecka.

Fick ett uppdrag som seminarieledare, jag inte räknat med. Men det är inte så mycket och det kan vara intressant att läsa uppsatsplaner och höra hur andra opponerar på dessa. Det är ju inte examinationer det handlar om, så det blir inte så mycket extrajobb. Men, än viktigare blir det att jag blir klar med mina examinationer innan dess. Har nio kvar i kurs 2. Dem tänkte jag bli klar med idag. I kurs tre har jag alla kvar. Det går framåt. 🙂

Nej, inte mycket har hänt. Och det är bra det … Men i början känns det konstigt – det blir liksom lite för tyst.

 

Innan jag sätter mig igen och bedömer tentor har jag skrivit lite om att forskningen för universitetspolitiken är framsidan, medan utbildning är baksidan.

© Lektorio - tycker till!

Läste en intressant artikel i SULF tidningen med titeln Förslag till högskolepolitik är klart och går ut på remiss.

Belysande om hur det ser ut är ingressen:

Universitetspolitiken har en framsida och en baksida. Framsidan är forskningen, där finns engagemanget, visionerna och utspelen. Baksidan är utbildningen, kring den finns inga visioner, där handlar det om sådant som demografi, genomströmning och ”kundnytta”.

I förslaget som en arbetsgrupp utarbetat står det.

Arbetsgruppen konstaterar bland annat att den svenska högskolepolitiken inte präglas av den annars omhuldade visionen ”kunskapstriangeln”, det vill säga något som binder samman utbildning, forskning och innovation.

Ett tredje utdrag vill jag lägga in här:

– I Sverige saknar vi nu en helgjuten akademikeridentitet. Man förväntas antingen undervisa eller också dra in pengar. Sverige är, jämfört med andra länder, extremt i sin åtskillnad av å ena sidan utbildning och å andra sidan forskning.

Det är intressant läsning av hur man…

View original post 479 fler ord

Om minneskunskaper

Man blir aldrig så färdig som lärare att man inte kan lära sig något nytt. Idag har jag blivit medvetandegjord om hur en tanke kan uppstå. En tanke som kan vara ny för en själv. Svaret på påståendet att allt är minneskunskaper och som jag ställt mig frågande till, har jag fått svar från Bertil Törestad. Han skriver bl.a.

I långtidsminnet finns alltså en mängd minnen från olika livsperioder lagrade. Långtidsminnet indelas i procedurminnet, som har att göra med de förmågor vi har och de mönster vi lärt oss känna igen, vad som är rätt och fel, hur man går till väga för att göra saker och ting. I episodiska minnet finns alla situationer vi varit med om, och hur de hänger samman. Slutligen så finns i det semantiska minnet vår kunskap om regler, principer, idéer. Vår ordkunskap och ordförståelse hör också hit.

Min första tanke var, att det här kan man utgå från när man planerar undervisningen. Till viss del är mina seminarier planerade efter det här. Men nu kan jag använda det mer medvetet. Tänker i vilket pröva det!

Min andra tanke var att det är viktigt att tala om att elever och studenter lär sig memorera det andra har skrivit eller talat om, och inte om minneskunskaper.

Utbildningshistoria

Idag har det varit relativt lugnt, förutom några timmar i eftermiddags då de blåste bort en del grus och gamla löv.

Dagens arbete har fokuserats på examinationerna i kursen Utbildningshistoria. Det är endast sexton examinationer, och utgör inte några konstigheter. Det går ganska fort, så jag hoppas bli klar med dem i morgon förmiddag.

Lite osäker vad gäller betygsättningen var jag efter att ha läst och bedömt sex examinationer och betyget på fyra av dem blev ?, då det är en helt nystartad kurs. Men jag rådfrågade en kollega om hur han bedömt och betygssatt sina examinationer. Det är ju viktigt att vi är överens om tolkningarna av betygskriterier mm. Det får inte bli orättvisa betyg, på grund av att man utgår från en önskan om något som inte stöds av dessa.

På lärarlagsmötet förra veckan diskuterade vi kurslitteraturen. Det kan därför bli en del förändringar till nästa termin.

För övrigt är det så tyst på mailen att jag ibland tror att det är något fel. Det har kommit in ett enda mail. Var är alla, vad gör dom? 🙂

Ett bullrigt uppvaknande

Hann inte mer än sätta mig och äta frukost, förrän det började borras och spikas, samtidigt som de börjat att blåsa bort allt grus. 200 stresspoäng på en sekund. Ont i huvudet fick jag också. Och tankarna började direkt röra sig kring frågan – Skall de börja igen. Det har varit byggarbeten, reparationer mm i tre år nu. Jag hade hoppats på lite lugn och ro nu när jag jobbar hemma så mycket. Men nu har stresspoängen gått ner till 100 poäng. Borrandet har upphört – peppar, peppar.

Uppdatering: Snön räddade min dag, då det är svårt att blåsa bort grus då.

De bygger överallt! Och i vår, under sommaren och en bit i in i höst skall museet renovera sina två våningsplan där vi har institutionen, men det är avtalat att de inte får borra mellan 8.00-18.00 under vardagarna då undervisning pågår. Tack prefekten!

Nu blev betyget oerhört viktigt

Nu är jag som gott som klar med min examinationsuppgift och har resignerat. Betyget lär bli lågt. Men det som slog mig i morse då jag vaknade var att betyget blev så oerhört viktigt att det skapade en låsning hos mig. Men jag tänkte om och genomförde uppgiften på det sätt jag vill göra det. Om det inte räcker för ett högre betyg, så får det bli så. Jag studerar ju inte estetik för att få ett högt betyg. Jag studerar det för att få mer kunskap som jag har nytta av i mitt yrke och i min forskning. Det är oerhört värdefullt för mig som arbetar som lärarutbildare och ständigt bedömer andra examinationer, känna hur det känns att vara på den andra sidan – vara student. Alla som arbetar som lärare borde byta perspektiv lite då och då. Det är nyttigt!

Det har varit roligt (utom under de veckorna tanken på betyget blev dominerande) att läsa estetik. Men moment 2 som handlar om Kants kritik av omdömeskraften har jag hoppat av. Det ironiska är att det var just det momentet som fick mig att söka kursen om Estetik. Men jag lyssnar på mig själv och känner att jag inte orkar. Min egen forskning är prio två efter undervisningen som är prio ett. Mina egna studier är prio tre! Så är det bara … Och jag känner ett verkligt sug efter att i april och maj påbörja skrivandet av min planerade bok.

Men än så länge går det trögt. Har en del kvar inom undervisningen. Har tagit ledigt från den under helgen och jag började skriva – men det gick trögt – lyckades få ihop två sidor. Skälet är att de 70 sidorna som jag skrev i somras har jag förkastat. Måste därför skriva nytt och det tar ett tag innan jag kan släppa det tidigare manuset helt och hållet.

Etiska gränser

Tror min blogg om min vardag som lärarutbildare kan uppfattas som ganska tråkig, eftersom den mest innehåller hur jag arbetar, inte så mycket om detaljer kring lärarstudenternas tänkande, seminarierna och exempel på hur studentarbeten kan se ut. Den innehåller inte utdrag av hur telefonsamtal och vad som kan hända under en handledning. Allt detta är omöjligt för mig som lärarutbildare att ge information om i min blogg oavsett om det är till fördel för studenterna. Av det skälet kan inte den delen av mitt arbete dokumenteras här. Jag har sen år 2005 ibland reagerat över att lärare skriver för mycket i sina bloggar om sina elever. Och ibland undrar jag om inte gränsen ibland t.o.m. överskrids. Jag avgör hela tiden om det jag skriver håller sig inom de etiska gränserna. Ibland anklagas vi för att inte vara tillräckligt öppna med det vi gör.

Men, inom många yrken är det så. Jag höll under en tid ihop med en polis, och jag fick inte veta någonting. Jag försökte lura ut saker och ting ibland om hur de arbetar utan att lyckas. Det här innebär att utomstående kritiker (inkl. media) och de som tänjer på gränserna kan få fritt spelrum och deras utsagor blir sanningen för alla verksamma. Men, vad jag kan göra i den här bloggen är att beskriva hur min läsning och bedömning går till och vad jag kräver i enlighet med betygskriterierna som innehåller de vetenskapliga kriterierna. Men resultaten kan jag inte presentera, oavsett var på värdeskalan de än hamnar.

Mina studenter och kolleger skall vara säkra på att ett samtal med mig stannar inom institutionens väggar.

Ett litet genombrott

Nu har jag nått ett litet genombrott i arbetet med examinationsuppgiften i Estetik. Under Jurassic Park igårkväll, satt jag och skrev och då hände något. Men jag känner mig inte helt nöjd. Och känner hur tiden börjar rinna ut. Den skall vara inlämnad på måndag. Jag analyserar Monets målning The Stroll och Vivaldis komposition Vintern. Efter att min egen tolkning var klar hittade jag en liknande på youtube av Vintern. Här är fullversionen!

Gör inte idag ….

Jag har ett bra jobb, och trivs mycket bra. Det roligaste är att möta studenterna och att utveckla undervisningen. Det mest arbetssamma är bedömningarna. Det som tar mest tid och kanske, kanske också till viss del med bibehållen kvalitet och krav skulle kunna bytas ut mot några fler seminarier. Det är toppar och dalar under ett läsår, vilket innebär att under en topp vet man att det snart blir en dal. Vilket inte är fallet för alla lärare, t.ex. skolans lärare, som arbetar på topp mest hela tiden. Jag har haft en topp på snart fyra månader, då knappt någon helg varit fri från arbete.

Även om jag har ett bra jobb, fördelaktiga villkor, en stöttande ledning mm, blir jag trött ibland i slutet av topparna. Även det roliga och givande kan skapa trötthet. Och då måste man lyssna på tröttheten och leva efter mottot – Gör inte idag vad du kan göra i morgon! För tio år sen, trodde jag att det var möjligt att arbeta från 6.00 – 24.00. Nu vet jag att det inte är det! Nu vet jag att arbetet hinner göras, med effektiv planering som passar ens sätt att arbeta. I början av min lärarkarriär hade jag hela veckan eller två veckors arbete aktuellt på dagordningen, på måndagen i första veckan. Det stressade upp mig rejält och jag jobbade på för att ligga före ….. Nu försöker jag ta jag dag för dag och avgör vad som är viktigast att ta itu med.

Det är när man känner och kan erkänna sina egna begränsningar och lever efter mottot, som jobbet som lärare blir roligt. Det är då man kan ta några timmars ledigt och bara koppla av, utan dåligt samvete. Det är då man kan dela upp läsning och bedömning över en två-veckorsperiod istället för att sitta tre-fyra dagar i streck med dem och ändå känna att man gjort det man skall göra. Faktum är att man klarar av jobbet bättre. Det är då som man kan vika en hel dag till att arbeta med resultat-utvärdering, utan att känna att man har splittrat upp sig.

Jag har inte mindre att göra eller färre arbetsuppgifter, då jag jobbar hemma. Arbetet är endast av en annan karaktär och jag styr helt min egen tid.

Aktuella diskusssioner

Var på lärarlagsmöte hela förmiddagen. Ett intressant möte som skapade många diskussioner. Efter lunch hade jag handledning.

Efter debatten om fusk kom detta upp i en av studentgrupperna på de avslutande seminarierna, trots att jag inte nämnt något om detta. Efter debatten om salstenta kom det upp idag på lärarlagsmötet, trots jag även här inte har nämnt något om det. Det verkar som om det är dessa diskussioner som är aktuella nu och uppstår lite varstans. Och uppfattningarna är olika och det är svårt att nå konsensus. Frågan är om vi skall sträva efter att nå den. Kanske variationen av examinationsformer skall få bestå, eftersom ingen av formerna går att tillämpa inom alla områden.

Däremot har Bourdieu-diskussionen inte uppstått någon annanstans, såvitt jag känner till, än på några bloggar. Vi får se när den dyker upp!

🙂

Körde hem tidigt idag och hade med mig en ny hög med examinationer, nu i pappersversion. Tre kurser skall examineras före den 1 april.