Det är snart höst om det ska gå så här fort. Men ändå så långsamt. Min upplevelse är att dagarna kryper fram och vet inte vad det beror på. Det är ju inte så att jag är sysslolös precis. Då borde dagarna gå fort. Det här med tidsuppfattning är en gåta, men en intressant sådan.

Hostan har inte gått över, men den har lättat betydligt. Värst är det alltid efter en viss tid på kvällen. Går ändå åt rätt håll.

Sökte Kreativt skrivande, men är bara antagen som reserv 101, så det är kört. Jag har ändå 930 av 999 i meritvärde, 330 högskolepoäng (exklusive doktorsavhandlingen) på den här kursen och ändå kommer jag inte in. Det här året har jag sökt tre kurser. Inte ens på distans kom jag in i somras. Men det är klart, få platser … då är det många som har lika högt. Det har iofs en del att göra i vilken urvalsgrupp man hamnar i. Såå, det är bara att kämpa vidare!

Under en vecka eller mer har jag haft en dipp när det gäller mitt manus. Det är som om texten har förändrats. Men det har den naturligtvis inte gjort. För någon spökskrivare har jag inte här hemma som saboterar för mig när jag sover. Nej det är min känsla för texten som har förändrats. Men idag läste jag en artikel om att skriva spännande och en intervju med Jens Lapidus. Och känner mig mer peppad idag att fortsätta att förbättra, skriva till, klippa ut, ändra än jag var igår och i morse.

”Det här är ju för f..n bara skräp” har rösten i mitt huvud varit som ett hack i en LP-skiva. ”skräp..skräp…skräp” Ja, ja, vem har sagt att det är lätt att skriva en roman. Det är ett slitgöra, och vad som gäller är att Kasta loss och inte fortsätta Haka fast. Från negativa tankar och känslor Till att se positivt på skräpet. Ok, jag accepterar min känsla av att det är skräp. Men då får jag ändra på det, genom att se det på ett annat sätt. Kasta loss all negativitet och se det fortsatta arbetet som en utmaning.

Sen pandemin har jag varit hemma under sommaren. Varje år har jag fått sällskap av en husfluga. Alltså bara en, som håller mig sällskap. Antingen genom att gå på skärmen, eller flyga ner och sätta sig på min knän när jag tittar på en film, eller snurra runt mitt huvud som ett förvirrat krigsplan. Bssss! Det är som att ha en katt som kräver uppmärksamhet. Ni vet, när katten lägger sig framför en på bordet när man tittar på TV. Allt för att den inte ska känna sig bortglömd. 🙂

Kasta loss!

Kategorier:B-Från manus till bok, Vardagen