Har sysslat med lite praktiska saker sen jag skrev sist. Efter sommaren någon gång blir det elarbeten och när det är klart stambyte. Jag har sjukt många bokhyllor som jag måste plocka ur, då dessa står framför kontakterna som ska bytas till jordade. Passar på att rensa en del när jag ändå är på G. Smått irriterande är att informationen om när de ska komma till vårt hus är svävande. Det kan bli från augusti till nästa år innan själva stambytet blir av. Jag planerar att åka ner till Grekland när de kommer. När jag ringer och frågar hör jag att irritationen är större hos den ansvarige än hos mig. Men det är nog fler än jag som vill få någon hint. Men jag har juli på mig i vilket fall, då det är byggstopp.

Uppdat: Nu har jag fått information. I ett låghus har stambytet tagit åtta veckor. Jag räknar med att det kommer påbörjas någon gång nästa sommar 2024 i mitt hus, juni, juli eller augusti. Om inte tidigare, men det kan man inte vara säker på. Alla hus beräknas vara klara i oktober 2024. Men om elarbetet är det fortfarande oklart. Lika bra att räkna med att de kommer i augusti efter byggstoppet. Om inte, får jag flytta om bokhyllorna så de kommer åt kontakterna och ställa in mina böcker igen.

Förutom detta som jag inte sysslar med hela dagarna, har jag strukturerat om mitt manus. Ja inte hela. Det är 560 boksidor. Ska göra klart del 1 som omfattar 250 boksidor. Stressande att ha som mål att bli klar med hela manuset på en gång. Mitt mål är att färdigställa del 1 under juli. Jag gillar det nuvarande vädret, regn, mulet, svalt och arbetarvänligt. 🙂

Har hittat en av två diktafoner, Olympus digital voice recorder i mina gömmor, som jag har glömt bort. Den andra blev oanvändbar då batterierna i den blödde. Bra att rensa i alla vrår och öppna slutna småkartonger. Jag har en tendens att samla småsaker i sådana. Ni vet när man köper en ny vattenkokare, t.ex. De är bra att ha till småkrafset. Men efter ett tag glömmer jag vad det finns i dem. 😦

Till min stora glädje fungerar diktafonen fortfarande. Men, jag hade inte batterier, så de som satt i laddade ur nästan direkt. Men nu har jag köpt åtta med lång inspelningstid. Diktafonen har 68 timmars kapacitet, men jag raderar efter hand. Tyvärr hittar jag för tillfället inte sladden till datorn, men klarar mig utan den.

Jag läser in manustexten på diktafonen. Under tiden korrigerar jag det som inte hörs så bra. Därefter lyssnar jag på min läsning utifrån s a s. Det tar tid, men är effektivt. Stavfelen hörs inte, men konstiga grammatiska vändningar. När jag tappar tråden förstår jag att något inte är rätt.

Har inte hört något från två förlag, men jag väntar inte tills jag får svar med att bearbeta texten. Tar för givet att manuset som är insänt och endast omfattar del 1 blir refuserat. Chansen att få det antaget är lika liten som en miljonvinst. Jag gav nog upp hoppet efter förlaget xx´s refusering. Men inte lusten att förbättra det. Den är större än på länge. Som sagt, att skriva och färdigställa efter förlagens mått eller vad man bör skriva om, är intressant mm. blir begränsande. Däremot att språket ska sitta som en smäck. Självklart. Nu har jag kommit till det sista verktyget – läsa manuset högt. Jag får extra energi av att förlaget xx s a s gav mig ett budskap mellan raderna genom att påpeka att även intressanta manus blir refuserade.

Kategorier: B-Från manus till bok, Vardagen