Den 20 juni år 2014 kom jag till Kavala för första gången när det var flyguppvisning (se Resdagen). Dagen efter fick jag tips om en större närbutik Discount. Jag gick ner, hungrig då jag bara hade ätit lite av en annan gästs frukost. Köpte det jag behövde och sen var det dags att gå hem. Trodde jag skulle dö innan jag kom upp från första backen och sen var den värsta kvar. ( Men jag klarade mig 🙂 ). Efter den gången var jag bara nere två gånger. Sen dess har jag inte gått dit. (se Kavalla), på grund av backarna och jag lovar er som kanske tror att jag överdriver att de är verkligen branta. Bär man kassar med mat så är det tungt.

Nio år sedan och eftersom jag har varit ute på kortare och längre vandringar sen jag kom till Grekland denna gång vill jag fortsätta med det. Men här, som jag skriver i ett annat inlägg finns det inte så många raksträckor och gå samma väg varje dag är inte så kul. En annan gäst hade köpt små djupfrysta feta- och ost-pajer på Discount. Så gav jag mig den på att gå dit ner. Nu skulle jag inte köpa så mycket, men ner gick bra, via Odos Trikouri som är en raksträcka och sen höger ner till Odos Ipsilantou.

Jag kände lite stress inför att gå upp och jag blev lite flåsig halvvägs. Jag hade en plan B, gå ner till stan och ta taxi upp. Men det hade varit mer än pinsamt. Vilade lite på bageriet, men den sista korta biten upp till raksträckan på Odos Trikouri till vänster var riktigt kämpig. När jag kom till den värsta backen på Odos Aimelianou vilade jag för att samla krafter, för raksträckan fick mig att slappna av. När jag kom upp till huset innan ingången till kyrkan vilade jag någon minut till. Fick sällskap av en katt som studerade mig noga. Sammantaget tog det 15 minuter. Efter varje kortare paus blev det lättare.

När jag tänker på det känner jag mig lite lycklig. 😉

Kategorier:Aten, Saloniki/Kavala 2023