När Siri fick syn på mig tvärstannade hon och bara stirrade. Sen när jag sa hej kom hon springande. Tyvärr blev hon alltför ivrig, så jag kunde knappt ta ett steg framåt, samt att hon för att få min uppmärksamhet tassade på mitt ben. Jag kände lite av klorna. Jag gick in. Hon sprang runt till altanen. Hon jamade. Sen väntade hon ut mig. Men hon är frisk, har fin päls, och ser inte undernärd ut alls. Så, jag tänker inte börja ge henne mat. Om det bara gällde henne, men ryktet sprids. Hon hörs långa vägar när hon får mat och det lockar allt fler katter att komma hit. Har hon klarat sig bra sen i början av oktober förra året och hon ser välnärd ut är det huvudsaken. Samtidigt känns det lite kymigt.

Kategorier:Vardagen