När jag talar om att jag rest med tåg för andra gäster i Svenska huset är det hittills ingen som har gjort det. De flesta flyger väl ner till Saloniki eller Kavala just för att det är huset som är målet. Likväl rekommenderar jag gäster att göra det om de ändå ska göra en sväng ner till Aten.

Vad är det att säga om turen mellan Aten och Saloniki. Det viktigaste är att det går genom total (”vildmark”) Ingemansland. Det är fantastiska miljöer, inte enahanda. Det är skog, djupa dalar och fält som man inte ser slutet på. Och alla färger. Nu är t.ex. gräset grönare än grönt. Fälten har massor av olika färger. Från röd, till gul, till grönt. Olika nyanser.

Det finns snabbtåg som tar 4 tim, och IC-tåg som tar 5-6 timmar. Det tog åtta timmar innan de byggde tunnlarna. För då var de tvungna att byta till ellok när den sista biten var kvar. Då, som jag skriver om i tidigare inlägg gick tåget upp i bergen under vissa sträckor. Mer sevärt och rogivande än långa sträckor i tunnlar. Men, tågen är ju främst för att transportera greker, inte enstaka svenskar ute på äventyr. Trots det ser de greker som jag har träffat fascinerat ut genom fönstren.

Att flyga är en ren transportsträcka för mig. Att resa med tåg är en upplevelse. Jag menar vad ser man utanför det lilla fönstret 10000 meter över jord. Hur roligt är det att sitta fastspänd och skaka i två timmar på grund av turbulens som har hänt flertalet gånger. Men flyga för min del är ändå något speciellt. ”Skräckblandad förtjusning.”

Men nu är det tågresan jag ska tala om. IC-tågen är av äldre modell. Fast de har köpt in hel del nya vagnar nu. Eller också målat över allt klotter. De ser fina ut, men är desamma i vagnarna. Sätena är kanske inte så bekväma, och toaletterna är det väl lite si och så med. Oftast rena, men i själva toaletten kan det vara lite olika! Men då är det bara att tänka på något roligt. Men för er som tänker avstå på grund av det, är det inte några obehagliga odörer. Mellan vagnarna är det slussar (vet inte om dessa finns kvar på våra tåg. Har inte rest med tåg sen 90-talet.) Man trycker på en liten knapp som är svår att hitta ibland. Servicen är god.

Det finns en kaffevagn (restaurang är för mycket sagt) med bord. Man kan köpa smörgåsar, godis, läsk mm, samt kaffe av olika sorter. Cappucino köper jag alltid. Den är gjord på traditionellt sätt och god. Den vinner inte över den som man kan dricka på MeliArtos i Kavala. Men nästan!

Jag är ingen bakåtsträvare, men att gå tillbaka lite i tiden då inte allt skulle gå så snabbt, då mycket var en njutning mer än en nödvändighet, även om allt inte var något önskvärt. Det är bättre idag, och jag vill inte gå bakåt, men det är lite för bekvämt. För förutsägbart. Och det går an att ha den inställningen i ett land som Grekland, när man inte lever där, måste sköta sitt jobb, vara säker på att komma fram och i värsta fall inte dö i en tågkrasch på grund av dålig säkerhet.

Jag är den bortskämda svenskan som mer eller mindre fått det grundläggande på fat, och upplever det oförutsägbara, icke alltid fungerande som en upplevelse. Det har fått mig att tänka på att det inte är så farligt att vänta några minuter extra på apoteket eller i en bilkö, eller på en buss. Det finns mycket jag för länge sen uppskattar i Sverige – tänker nu på sopbergen år 2006 när det var sopstrejk i fyra av sex veckor när det var 44 grader hett och jag läste grekiska. Och på när jag blev underkänd i den tredje grekiska kursen för att jag inte kunde komma till skolan just på grund av att det var busstrejk. Ändå betalade jag för kursen. Typisk svensk kommentar. Bodde i Kypsele, lite långt till Pangrati.

Tåget igår var i tid för första gången de gånger jag har rest med det. Exakt kl. 10:28 började de rullade ut från perrongen. Men sen blev det en paus på väntande mötande tåg på tjugo minuter efter ett par timmar.

Kategorier:Vardagen