I söndags lämnade jag bilen. Tog en taxi till Clarion Hotel. Fick ett rum på 11:e våningen med utsikt över landningsbanan. Men det var nästan inget plan som landade. 🙂 Tog det lugnt, somnade tidigt och vaknade halv fem. Tyckte jag hade god tid på mig, men blev stressad att bli klar, ifall terminalen var fullt av folk. Boarding 6.30. Innan dess checka in bagaget och gå igenom säkerhetskontrollen. Då började problemen. Jag hade inte boardingpasset tillgängligt. Letade och letade. Fick sen hjälp. Om du är incheckad online, så finns numret där. Så då var det klart. Allt gick bra att checka in bagaget.

Jag har alltid Fasttrack, då det går fortare. Men icke sa Nicke. Inte den här morgonen. Allt stoppades upp, vissa blev visiterade. Tiden gick. Men till slut kom jag in utan att bli visiterad denna gång. Då började en av säkerhetspersonerna att gräva i min väskor. Letade, fick upp en pytteliten flaska med glasögonvätska. Kollade allt praktiskt taget. Jag protesterade. ”Vad håller du på med. Nu får jag packa om.” Kommer inte ihåg allt hon kollade av. Vissa saker skulle köras om. Och varför? Jo, de har infört att man måste lägga det med väska i plastpåsar. T.o.m en liten nagellacksflaska. Sen tog det tid att packa om. En kvart kvar till boarding. Nåväl tack och lov behövde jag inte gå så långt.

Tiden gick. 7.50 fick vi veta att planet var försenat, på grund av att någon av besättningen inte dök upp, så de fick ta in en standby. Sen tog det inte så lång tid tills det blev boarding. Men planet skulle visa sig bli helt fullt, så det tog 40 minuter innan vi kom ut på startbanan. Under tiden, pratade jag lite med ett ungt par som kom från Indien. Och så lyfte vi, lugnt och fint. Ingen turbulens på hela resan. Men den kom, 30 minuter före landning. Den hette duga, trots att det inte var den värsta jag varit med om under en landning till Saloniki, då planet väntade i luften och sen vaggade ner hela vägen från den ena sidan till den andra. Men igår var jag för trött för att överhuvudtaget vara rädd för vare sig djupa gropar eller för en repris av andra tillfällen. Och så landade vi.

Bagaget kom snabbt. Sen när jag kom ut för att ta en taxi, åkte flera svarta bilar med blåljus förbi. Inte en taxi i sikte. Ok, tänkte jag, då har de flyttat taxi-platsen. Så jag gick runt och letade. Till slut kom jag till den vanliga platsen och då var det massor av taxibilar. Under tiden letade jag efter vad gatan heter. Det enda jag kom ihåg var Andrianou. Den är lång, sa chauffören och lät irriterad. Bestämdes att åka dit och ta det därifrån. Jag körde GPS i mobilen, för att vara redo. Den här chauffören körde fort, men lugnt och säkert, men inte som den i Saloniki. Igår var lite som berg-och-dal-banan på rak mark. Kom fram till slut, stannade bara 50 meter från Vachou Angelou, men det visste ju inte jag, så jag vandrade upp och ner. Sen frågade jag och då var jag tre meter från gatan.

Då kan man ju tycka att allt skulle gå bra sen då. Nope. Det var inte den dagen. Jag gick ner till platsen där jag skulle få nyckeln. Man slår in en kod, sen ska man klicka och sen ska det öppnas. Men det gjorde det inte. Höll på i 40 minuter med jämna mellanrum, tills jag sände ett SMS till ägaren. Han försökte förklara, och jag skulle sända ett foto då jag sa att jag följt instruktionerna. Till slut kom hans assistens och man skulle klicka och hålla ner något samtidigt, men det syns inte på filmsnutten.

Hissen var trasig, men assistenten hjälpte mig upp med bagaget. Första våningen, tack och lov. Lite krångel med låset och att få upp dörren. Sen lämnade hon mig och jag fixade ACn. På toaletten hittade jag inte var jag skulle spola. Då är det en liten pigg rakt ner från något tubliknande som sitter fast i taket , tre cm ungefär som man ska trycka in. Ni kan ju se mig där, jag letar bakom toan, på väggarna, under och bakom den. Jäkla huvudbry.

Blev sugen på kaffe. Vattenkokaren var svart/brunbränd i botten, och jag vet inte av vad. Så jag tog fram en kastrull. Hoppsan! Hur fungerar den här varianten med två plattor. Jag försökte. Jag fixade ju AC, toaletten, så det ska jag väl klara. Begrep ingenting. Skrev till assistenten. Fick inte svar på en gång, så jag gick ut för att hitta en supermarket. Började regna, inget paraply. Men, det var skönt att gå i regnet. Folk stod i skydd för regnet överallt. Fick en bra beskrivning hur jag skulle komma till affären. Allt gick bra ner dit. Genomblöt förstås, men det var en riktigt fin butik och allt fanns som jag skulle ha.

Sen blev det problem igen. Jag hittade inte tillbaka. Men om jag hade litat på min magkänsla hade jag valt det rätta, men nej, jag blev osäker, så jag tog en annan väg. Två kassar i var sin hand och en över axeln, snurrade jag runt. Gick tillbaka, upp och ner frågade. ”Gå dit ner och sen första till höger och andra till vänster.” Men det stämde inte alls. Men för att göra en redan lång historia lite kortare, fick jag till slut hjälp och upptäckte att jag, som sagt borde ha ignorerat osäkerhetskänslan. Jag var blöt och tovig som en strykarkatt. Om jag ändå hade tagit på mig mössan, som jag hade på mig på planet till och med för mitt hår blir så elektriskt när jag flyger. Men trösten var andra som inte heller hittade.

Inget besked från värden. Skrev ett SMS. Han försökte förklara hur den där jäkla spisen fungerar. En Esparanze. Ja, och jag gick igenom google. Men då var jag både trött, blöt och förstod ingenting. Han kom över. Då måste man ha rätt kastrull på rätt platta. Puh! Vilket jag inte hade förstås. Vi fick igång den. Han gick därifrån och så stängde den av. Jag ringde igen och under samtalet gjorde jag om det, och tryckte på en av knapparna så från 1600 upp till 2000. Då fungerade den, så jag fick mitt kaffe. Göra iordning mat orkade jag inte tänka på, så det blev yoghurt, ett mjukt lite sötaktigt frukostbröd med choklad i mitten, och en kaka. Och så kaffe förstås. Första sen flygresan.

Ja, så var det då vad som hänt i resväskan. Jag har alltid med mig en liten flaska med diskmedel. Bra att ha när man kommer till ställen där ingen finns. Köpa en stor flaska på plats som man sen måste släpa med sig till nästa ställe är inte kul. Då känner jag något kletigt när jag öppnar väskan. En påse med kläder var full av diskmedel och hårgele (upptäckte jag sen) och en mobil var genomdränkt. Tur att det var diskmedel. Jag hade missat att stänga locket på flaskan.

Jag tror det var allt!

Kategorier:Aten