Aten har ännu inte vaknat. Det är tyst och lugnt. Inte en själ är ute. Det åkte förbi en varubil, men det är också allt. Själv är jag vaken, men under det sista dygenet har det varit full fart. Om min första resdag kommer ett blogginlägg inom kort. Just nu har jag en vilomorgon och räknar med att vara inomhus hela dagen. Ta det lugnt, vila och skriva. Men vad jag kan säga i detta nu är att när jag äntligen kom fram till Plaka och gick ur taxin var känslan fantastisk. Tänk er att helt plötsligt bara ”dimpa” ner i stämningen som inte går att få någon annanstans. Liv och rörelse, mycket turister. Och alla har vi en sak gemensamt. Vi går alla och frågar oss. Var det den här vägen vi gick. Nej, vi gick från andra hållet. Hur ska vi hitta tillbaka. Var finns ett supermarket, bageri osv. Men grekerna där är vana, trevliga och leder oss rätt. Men, en del som arbetar där känner inte till alla små längre gator och gatstumpar. Allra minst vad de heter. Och det är ju så överallt skulle jag tro, att där man bor hittar man ändå. Men nu går jag händelserna i förväg. Tills min första resdag blir skriven och publicerad, får ni några bilder. En fullmåne som lever sitt liv bland molnen ovanför hustaket på andra sidan gatan, och de folktomma Vachou Angelou och Adrianou.

Kategorier:Aten, Vardagen