Det var väl vitsigt.

Packar, och packar om. Den gamla vanliga visan, men resfebern har inte kommit än. Den här gången har jag gett mig den på att jag ska resa med lätt bagage. Den svarta väska väger lika mycket med kläder, som resväskan jag brukar ha, gör utan innehåll. Den blåa är rymlig och har handtag och hjul. Det blir perfekt. Det gäller att packa smart.

Har växlat till Euro. Kursen var i lördags 11, 6002. Dyrtider! Tankade samma dag och priset var drygt 22 kr/l. Dock finns en ljusglimt för min del i alla fall. Elen kostar till slutet av mars, 50 öre/kWh, och sen 112 öre/kWh, fast pris. Jag använder inte så mycket el. Släcker lamporna när jag går ut från ett rum till ett annat, för att ta ett exempel. Jag kör inte bil så ofta eller långa sträckor, så det drabbar inte mig jämfört med andra. För den som måste arbeta eller bor långt bort från allt, måste bensin- och dieselpriserna skapa stora problem för deras ekonomi. Varför sänker regeringen inte skatten, på både bränsle och el.

Mina studier har inte gått så bra sen i höstas, på grund av att jag missade två kurser. Då det blev campusförlagd undervisning. Jag har känt mig taggad under och efter handledarsamtalen, men sen när jag väl ska läsa eller skriva, blir jag bara stressad och skjuter det framför mig. Och så går tiden och så är det är bara fyra dagar kvar. Men, igår tog jag mitt förnuft till fånga och bestämde mig för en paus. Istället för, som jag trodde att det skulle bli bättre om jag byter miljö. Jag lurade mig själv. Känner ju igen tecknen, och hur ska jag kunna stressa ner i en annan miljö, om detta hänger över mig. Den förvärvade stressen efter mina år som universitetslärare, som ökade under pandemin, måste ner. Jag behöver inte studera eller arbeta, så varför göra det.

Än har jag inte fått något besked från något av de två förlag som jag sänt in manus 1 till, vilket jag inte räknar med då det kan ta upp till två och kanske tre månader innan jag får svar. Det märkliga är att när jag väl bestämde mig för att göra det, och tryckte på skicka in, blev jag än mer taggad att fortsätta med mitt andra manus. Nu kan jag skriva klart det under tiden jag väntar.

Kriget då. Har inte nämnt det alls i det här inlägget, men det betyder bara att ibland blir det för mycket att ta in. Ibland finns inga ord som motsvarar det befolkningen går igenom. Det är fruktansvärt, ja. Men om jag ändå ska försöka beskriva det med ett ord, så är kriget som Putin har startat diaboliskt eller apokalyptiskt. Vi får se om jag får ner några tankar kring det. Det är svårt att skriva när man inte har distans. Och vad är min smärta i jämförelse med den som lever i detta helvetiska krig. Diaboliskt!

Vill avsluta inlägget med att säga Grattis på 101-års dagen till min mor om hon hade levt. Hon föddes år 1921 och avled den 31 maj 92-år gammal år 2013. Hennes liv skulle kunna bli en bok, och kanske det blir en. Vem vet!

Kategorier:*Kavala 2022*, Av särskild vikt, Vardagen