Efter gårdagens händelser kände jag mig ganska låg på förmiddagen och ville helst krypa ner och dra täcket över mig. Satt uppe och tittade på direktsändningen från Stadion, och så var det ju helt plötsligt en timme minus. Men, idag skulle vi ha redovisningar för några i gruppen och helklass.

Körde iväg till Södertörns högskola och försökte få en inre bild av en ledig parkeringsplats 😉 och det fanns en enda kvar. Satt en stund i bilen och tog några kort.

Gick sen upp till högskolan och träffade mina kurskamrater. Satt en stund i seminariesalen och väntade på de övriga.

Vi startade med två av redovisningarna och därefter blev vi indelade i grupper och gick ner till fiket och diskuterade några kapitel var som vi sen skulle redovisa. Det är verkligen effektivt, speciellt när det gäller närläsningar av klassiska verk. Helt plötsligt genom att dela tolkningar, blir det en djupare förståelse av innehållet.

Redovisningarna och diskussionerna blev givande och konstruktiva. Två redovisningar kvar. Vi fick en kvart och uppmanades ut på en peripatetisk vandring på vilken vi skulle summera kursen och vad Hanna Arendt har betytt för oss.

Utsikt från seminariesalen på ”myrorna” som rusar iväg

Tillbaka igen och tröttheten började bli påmind när det var en redovisning kvar. Men kl 16.00 då vi skulle avsluta utbröt en intressant diskussion som höll oss kvar till nästan halv fem.

Nu är det bara ett tillfälle kvar. Det känns lite vemodigt!

Men jag börjar en ny kurs nästa onsdag. Om den blir lika bra får vi se!

Utsikten från seminariesalen

Kategorier:Vardagen