Jag har inte hunnit med det jag planerat den här veckan, då blåsarna har stört mig från en tid till en annan. Igår fick jag emellertid nog, så jag ringde upp förvaltaren hos värden och frågade om det var rimligt och om de skulle fortsätta nästa vecka också. För om så skulle bli fallet, fick jag helt enkelt byta arbetsplats några dagar nästa vecka. Fick svar senare om att de skulle göra det. Men så idag på lördagen kommer först sopmaskinen och sen en blåsare. Jag tog en chans och ringde upp förvaltaren igen och hon sa att det var inget som hon hade hört. Hon höll med mig. Men, sa hon. Det betyder att de blir klara tidigare. Och det höll jag faktiskt med om. I två timmar höll de på – och att sitta och äta en god middag med en lika god efterrätt och höra ljudet av en blåsare är ju inte precis vad man längtar efter att få göra. Det var bara att välja – en icke-lika-smakrik-middag eller en förstörd middag. Respekten för andra människor har numera blivit en bristvara.

Igår var jag i vilket fall borta så gott som hela dagen, så jag körde ifrån blåsarna och hela orkestern. Kom till institutionen halv tolv och när jag stod och kopierade stod helt plötsligt en student utanför min dörr och sa att vi skulle träffas för handledning. Hoppsan, en krock. Men, så kom jag på att klockan bara var tolv och nästa handledning var kl. 13. Men, det var länge sen som jag missat att skriva upp ett möte. Oosch … det är inte kul. Sist jag missade ett möte var för sex år sen. Då hade jag planerat in ett en lördag och eftersom jag aldrig jobbar då, föll det bort när lördagen väl var där.  Att jag var där denna gång, får jag tacka blåsarna för 😉 och min egen frustration över störningen.

Resten av dagen var vikt till handledning. Nu när jag har grupphandledning börjar det bli riktigt kul igen. De har så stor nytta av varandra, då de känner igen andras problem, samt kan dela med sig av sina egna erfarenheter.

Körde hemåt halv sex, svängde av vid Skärholmen – det var köer åt alla håll, då det hänt en olycka norrut.

Idag har jag mest vikt dagen åt Hanna Arendt och det börjar lossna nu när jag väl börjat få ner min redovisning på ”papper”. Men än har jag inte börjat med examinationen, så det blir som vanligt – färdig i sista minuten.

Kategorier:Vardagen