Allt fungerade idag. Körde in till institutionen och det var inga köer att tala om. Men jag har fortfarande svårt att förstå varför vissa bilister (alltför många om ni frågar mig) skall ligga för nära. Vad är det för nöje, kan man fråga sig. Jag vill inte försöka hålla reda på jeppen framför hela tiden – utan njuta av körningen med tillräckligt stort avstånd till nästa bil.  Allt fungerade men dårar slipper man aldrig undan – hemresan var mer eller mindre kaotisk. Den hoppar jag över. För allt fungerade idag.

Printomaten och kopieringsapparaten fungerade utmärkt. Fick ut 35 ex av schema, och två instruktioner utan några som helst problem. Jag fick en kvart på mig före seminariet. Träffade studenterna, upprop, indelning av grupper, introduktion och en bensträckare och så lite administration. Allt fungerade. Klockan var halv två.

Nu tänkte jag – Oj vad mycket tid jag har kvar. Åker och handlar och slipper köer. Märkligt, för jag hade en aning om att det skulle bli ganska sent idag och förstod inte varför jag fick så mycket tid.  Hade ställt in mig på att åka, stängt av datorn, packat ihop allt och sköljt ur kaffekoppen. Kommer ut från köket och ser en person som går och sätter sig på en bänk vid fönstret i trapphuset. DÅ slår det mig plötsligt – jag har ju bokat två handledningsmöten. Gick och frågade om det var mig hon skulle träffa. Jepp! Här hade jag verkligen kunnat missat något viktigt. Men allt fungerade ju idag, eller hur? Turdag mitt upp i allt.  Mycket intressant ämne som studenten skall skriva om!

Nästa student skulle komma kl. 15.15 men dök aldrig upp. Jag ringde men kom till Malin, vilket studenten inte alls hette. In i Ladok, kollade numret – fel på en siffra. Ringde upp och som jag trodde – det hade blivit ett missförstånd. Vi får skjuta på det.

Och så blev det kaotiska köer (ibland undrar jag om vissa tagit körkort i öknen) och när jag väl kommit ur dem på Essingeleden, ja då bestämde jag mig för att köra av i Skärholmen och handla. Och när jag kom därifrån var det totalstopp. Och som vanligt är det många som tror att det går fortare att ta den alternativa vägen, dvs. inte motorvägen, vilket aldrig fungerar. Kom hem till slut. Hungrig som en varg åt jag middag när jag kom hem och satt mig vid datorn.

Men allt fungerade ju, eller hur? Till och med Homeland 2  hade kommit och låg framför dörren då jag öppnade den. Sådana här dagar borde man köpa en lott ;-). Med tanke på allt som kunde ha gått fel!

Kategorier:Vardagen