Sitter och tittar på Nyhetsmorgon på TV4 och hör två föräldrar tala om att de inte förstår beslutet. Det finns även mediarapportering om detta. Elever är ledsna och det talas om en traumatisk upplevelse. Jag känner naturligtvis med eleverna, samtidigt som jag anar att kulturen har blivit en stor del av dem själva att de inte själva ser problemet (och knappast att de då blir en del av problemet). Föräldrar talar om att beslutet kom som en blixt från en klar himmel. Jag som står utanför, och verkar inom en annan typ av skolkultur, ser beslutet som väntat och inte alls överraskande. Jag känner en lättnad över att Skolinspektionen äntligen gör något.

En annan sak som jag tänkt på under de senaste dagarna. Skulle det bli en sådan uppståndelse av att en skola stängs om den låg i Norra Botkyrka. Skulle något liknande kunna fortgå år efter år, utan att den stängts för länge sen? Naturligtvis inte! Mobbning förekommer i kommunala skolor, men inte pennalism. Skillnaden är att den sistnämnda är en organiserad form som sanktioneras mer eller mindre av ledningen och de vuxna i skolan. Det är en form av kamratfostran som är en del av skolkulturen. Den sitter i väggarna!

Det är en del av problemet att föräldrar och elever reagerar så starkt. Reaktionerna som de jämställer med ett trauma, visar vad de inte kan se! Men som för de flesta av oss andra är glasklart.

Elit- och internatskolor kan och får inte vara några undantag.

Kategorier:Vardagen