Den här veckan har känts lång, även om den gått fort. De första tre dagarna arbetade jag hemma med att läsa uppsatser och med att gå igenom mailboxen, samt tala i telefon. I torsdags hade jag möten hela dagen. Först från kl. 9-12 i en kurs och sen från kl. 13-15 i en annan. Givande möten, men diskussioner mm. bidrar till att det till slut snurrar i huvudet av tankar, andra perspektiv och argument.  På vägen hem blev det köer, då det såg ut som en personbil haft ett litet möte med en polisbil. Det är väl lite av en mardröm, att krocka med polisen. Det finns en viss humor i det också, när det bara blir plåtskador.

Igår körde jag iväg tidigt till ett forskningsseminarium. Känner nu att jag kommit i rätt grupp, den handlar om religion, etik, mänskliga rättigheter, mångkulturalism mm. Bland annat talade vi om islamiska brödraskapet som fått ett uppsving i Egypten. Och vad egentligen hijab, nicab och burcha står för, religion och tradition. Vi talade även om när religiösa riter, går över till att bli endast tradition. Mycket intressanta och viktiga frågor.

Träffade sen min lilla undervisningsgrupp för ett sista seminarium. De redovisade VFU-arbetet. Och det är alltid lika roligt och givande att få ta del av deras rapporter. Efter femton år av att få ha gjort detta är det lika roligt. Verkligheten som jag talar om, kommer in i min akademiska bubbla. Och som bidrar till att bubblan får en tunna hinna, som går sönder och nästan aldrig blir helt reparerad. Vygotskij talar om lånad erfarenhet, och det är vad jag gör – jag lånar erfarenheten av andra och gör den till min egen förståelse i det längre perspektivet.

Kategorier:Vardagen