Som jag ser det …

Diskussionen kring en ett-årsutbildning på gymnasiet fortsätter, nu på SoS. Cecilia Sjöström skriver en tänkvärd artikel.  Man menar å ena sidan att det alltid kommer finnas okvalificerade jobb som inte kräver teoretisk utbildning, och å andra sidan att alla jobb kräver det i någon grad. Det finns även en skiljelinje mellan dem som sorterar och menar att den skall ske så tidigt som möjligt och dem som inte gör det. Jag vill inte inte in i den diskussionen igen. Men jag vill däremot berätta hur jag ser på saken.

Själva idén om att skoltrötta och teori-ointresserade elever skall kunna gå en ett-årsutbildning efter den obligatoriska grundskolan ser jag inte vara själva problemet. Det är att den skall ingå i gymnasieutbudet, vilket innebär att man faktiskt sänker gymnasiets kvalitet i sin helhet. Om denna utbildning skall ges, skall det vara en förlängning av grundskolan eller om man så vill en utbildning mellan grundskolan och gymnasiet som är fristående. För om argumentet är Det är bättre att eleverna har något att göra, än att inte göra någonting alls – ja då är det inte utbildning som utgör det främsta syftet, utan något helt annat. Och vad detta kan vara, går egentligen bara att spekulera om.

Men egentligen är hela idén tveksam, för som jag ser det, kan man inte lägga över på gymnasiet och absolut inte på eleverna själva, det utbildningspolitiken eller skolans organisation mm,  inte lyckats med under grundskole-åren. Det är satsningar som skall göras i grundskolan med exempelvis mindre klasser, större möjligheter för eleverna att få ta emot undervisningen på sina egna villkor än vad det är idag och sist men inte minst, med bättre villkor för lärarna. Men det kan finnas fler satsningar man kan ge resurser till istället för på en utbildning som verkar ha mer av ”något att göra-karaktär” än att utbildas och bli anställningsbar.

Det gäller att kunna tänka på ett nytt sätt inom varje skolform, som leder till att kvaliteten genomgående höjs. Om gymnasieskolans kvalitet sänks i sin helhet, kan det även innebära en sänkning av universitetets. Och att man senare lägger in en ettårs-utbildning på universitetet som egentligen skall ligga inom ramarna för gymnasiet, ja då har vi hela tiden förskjutit problemet till andra istället för att ompröva och konstruera om den skolform där t.ex. skoltrötts-problemet uppstod. Om så inte sker, har vi hamnat i att Sverige har sänkt sin ambition inom utbildningsområdet i sin hehet, istället för att skapa resurser, både mänskliga och ekonomiska för att genomgående öka den.

För övrigt finns det en hel del mer att säga om det här, t.ex. om kunskaps- och människosyn, samt vad ”kvalitet” egentligen är, men det får bli i ett annat inlägg.

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s