Tiden går och Gud rår. En vecka kvar och jag sitter förhoppningsvis på tåget till Saloniki, om jag inte försover mig, men då sitter jag väl och väntar på Atens tågcentral på nästa tåg. Tänkte resa till Eleusina nu i helgen, men kände igår att det får bli en annan gång, då jag har gott om tid. Och ja, det viktigaste är nu att plugga grekiska ord, verb osv. Så utsvävningar får vänta. Dessutom känns det som en nedräkningen startade för några dagar sen … 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0 .. På fredag checkar jag in på Central Hotel.

Språket är nyckeln till att låsa upp känslan av tillhörighet. Visst känner jag mig hemma i Aten. Vardagslivet är inget problem, vet vad som gäller, behöver inte fundera över vad saker betyder. Det viktiga med att bo en längre tid i ett annat land, med en annan kultur är att man ser på sitt eget land på avstånd. Jag jämför inte, och därmed konstaterar att det ena landet är bättre än det andra. Nej, men man kan nå vissa insikter. Det ”främmande” eller de mindre bekanta, får detta att framträda i ett skarpare ljus. Insikten om hur det bekanta och rutinartade skymmer sikten från det som är viktigt i livet. Det vill säga, vad som är viktigt för en själv. Tanken på att leva resten av mitt liv i Sverige får mig att känna en viss instängdhet – klaustrofobi. Samtidigt som, även om jag hade chansen, det är mitt hemland som jag i nuläget inte vågar lämna. Det är ett för stort steg. Men, det finns inte mycket kvar där. Ensamheten i Sverige äter sig in under huden. Det vill säga, den gömmer sig. Därför att det är ett sätt att klara sig. Jag är ensam även i Aten, men det är tillfällig. Om jag skulle stanna här, skulle jag ta kontakter. fortsätta att lära mig språket, skapa mig ett liv. Möjligheterna finns, även om jag under de här veckorna inte har tagit dem. Eftersom jag bara ska vara här en kortare tid. Kavala är ett alternativ i ett längre perspektiv. Just nu känns det i vilket fall inte som om jag vill resa tillbaka till Sverige. Kanske jag känner det annorlunda om två månader. Vi får se när jag får iordning på mitt bibliotek, gjort mig av med en del saker. Fått köket renoverat mm. Och kan hyra ut lägenheten i andra hand. Vi får se. Men, mentalt, känslomässigt och intellektuellt har jag redan lämnat Sverige. Jag anser att allt som kan gå fel, har gjort det i Sverige. Det är en viktig insikt, då det förklarar det som är fel i min egen tillvaro.

För många år sen.

Kategorier:A-språkresa Aten