Nu har universitetet varit stängt sen torsdagen den 19 mars, och i fredags hade vi efter stor aktivitet det första ZOOM-mötet med VAL-studenterna. Det gick efter omständigheterna bra, trots att allt vi planerat att göra inte riktigt fungerade. Själv visste jag inte att ZOOM fanns i början av förra veckan. Så det blev en intensiv själv-inlärning, med stöd från andra vad gällde vissa delar. Men, det var bara att använda sig av trial-and-error. Studenterna var hjälpsamma och under vårt ZOOM-seminarium lärde jag mig nya saker. Innan dess var det kurswebben Athena som vi inte haft tidigare som jag fick lära mig om.

Är tacksam för möjligheten att undervisa via ZOOM, och att träffa studenterna via länk. Men det är roligare att träffa studenterna i en seminarie- och föreläsningssal. Men det mesta är roligare än hur det ser ut i nuläget. Jag är van vid att arbeta en del hemma och har väl inarbetade rutiner för det. Men, den begränsade friheten är påfrestande, men tror att det kommer normaliserats efter en tid. I morgon har jag varit i ”frivillig” karantän, sen det var ett antal studenter i min seminariegrupp för tre veckor sen, som inte var helt friska. Och jag ville inte riskera ifall de hade Corona (om jag blivit smittad) att andra skulle bli det. Varit och handlat några gånger kl. 7 på morgonen. Då är det bra med rutiner. Vad jag gör mer nu är att begränsa sökandet efter information – nu tittar jag vad som hänt på morgonen. Kl. 14 på presskonferensen och sen senare på kvällen.

Men allt är overkligt, utom under de stunder då insikten om att det här är verkligheten ramlar över mig som en hink med iskallt vatten. Då är det bra att ha ett arbete att utföra och att intala sig att det här är den positiva delen i allt som händer. Studenterna kan delta i seminarierna, genomföra sin fältstudie och examination. Då finns ett syfte kvar i livet. För övrigt är allt annat pausat. Resor och vistelser jag har planerat för – t.ex. grekiska studier i Athen i september, då jag går i pension mm.

Kategorier:Av särskild vikt, Vardagen