Salonikis flygplats SKG

Då var jag på väg till flygplatsen. Kom några timmar före start, och snart vara på väg, men ack vad jag bedrog mig – när jag rökt den sista cigaretten på flera timmar och gick till säkerhetskontrollen slängde jag en blick på tavlan – ny tid – 20.30. En timme senare. Vad göra än att bara gilla läget. Orkade inte sitta ute bara för att röka, så jag gick igenom kontrollen. Tiden gick och snart trodde vi nog alla att vi skulle komma iväg. Tjugo i nio öppnade de boardingen. Vi klev på bussen och körde en otroligt lång sträcka mot vad vi brukar göra. Det var ett nytt plan, en Airbus av den mindre sorten. Vi uppmanades att göra allt så smidigt som möjligt med vårt handbagage då planet var fullt. Alla var på plats, säkerhetsbälten på, mobiler avstängda mm., så blev det ytterligare väntan. Skälet till att planet var försenat berodde på att bara en landningsbana var öppen för start och landning. De fick vänta en timme på Arlanda för att slippa göra det i luften. Och nu fick vi vänta på ett plan som var på väg att landa.

Till slut kom vi iväg. Ingen turbulens att tala om på hela resan. Trevligt sällskap av en ung forskare, som var grek men jobbade i Finland. Trevlig personal. Ingen hicka av gin och tonic, som jag brukar få. Trevliga och snälla medpassagerare. Och vi blir aldrig så medgörliga och snälla, samt hjälpsamma, som i ett flygplan, har jag lagt märke till. Vid flera tillfällen när vi fått vänta, ibland i timmar som flygen kunde vara från Athen, har jag aldrig märkt någon irritation. För min del tänker jag – Hellre vänta än att flyga iväg om det är problem!

Men visst känner man sig lite liten och framför allt ödmjuk när man är på väg upp på 11000 meters höjd och skall befinna sig där i flera timmars tid? Men för mig har det blivit allt tryggare att flyga nu. Men turbulensen är fortfarande något jag tycker är obehaglig, samt vindarna över bergen vid nerflygningen. Usch! Men, det är ju bara luft.

TIPS för flygobekväma – Korsord!

Tom och öde uteservering, men fin gran och flygledartorn

Vi flög in tiden, så förseningen blev 50 minuter. Landning på Arlanda, en snabb rök efter sju timmar, med väntetiden och bagage. Släpade bagaget för hand från rulltrappan upp till SkyCity och hotellet, då de inte fanns några vagnar där. Men nu vet jag det, så jag tar med mig vagnen i hissen. Man får inte föra vagnar i rulltrappan då det hänt olyckor. Checkade in. Bjöds på kaffe i baren, när jag gick ut för att röka. Sen sängdags, men det tog ett tag innan jag somnade, men vaknade för sent till frukost. Fick ge mig ner yrvaken till Pressbyrån och köpa drickyoghurt. Hämtade bilen, nytvättad och fin. Sen det traditionella stoppet på Shellmacken i Stora Väsby. Kom hem till slut, piggare än jag brukar. Lägenheten var utkyld och värst av allt så var elementet i badrummet iskallt IGEN efter vattenläckan om ni minns, när jag skulle iväg. Men nu är det fixat, tills jag får ett nytt element. Det jag har är väl sen huset byggdes för snart 45 år sen.

Och vad är det jag gör när middagen är klar.

Jo börjar fundera på nästa resa!

PS! Skälet till en öppen landningsbana är att de bygger en ny. De skall även bygga en ny terminal. Tänkte bara några timmar tidigare att den börjar bli lite väl nersliten. Av den unga forskaren fick jag veta att tyskarna har leasat flygplatsen i 40 år.

Kategorier:Saloniki Jul- och Nyår, Vardagen