Gick upp tidigt efter tredje väckningen, åt frukost och läste sen några texter en student sänt in till mig. Klockan 10 körde jag iväg till Nacka och var där alldeles för tidigt, men jag passade på att städa lite i bagageutrymmet, Men det tog inte så lång stund eftersom jag redan plockat ur en hel del. Nu har jag de saker som gör mig redo om jag råkar ut för att bli stående någonstans. Satt mig en stund i bilen, åt en halv smörgås och tittade på när andra jobbade.

Lämnade in nyckeln halv tolv och gick upp till  restaurangen. Köpte en kaffe för 5 kr. Trodde först jag hörde fel. Mycket billigt och gott kaffe. Under en timme satt jag och läste ur Christian Lundahls bok Bedömning för lärande. En bok jag först inte trodde jag egentligen hade så stor nytta av med tanke på att jag inte undervisar om det. MEN, det har jag. Så jag förenade nytta med nöje.

När jag kvart i ett kom ut för att gå en promenix såg jag min bil stå utanför. Den var alltså klar och jag fick veta att serviceteknikerna gjort en förbesiktning och inte hittat någonting. Det blev alltså bara byte av avgasröret. Bilen spinner som en katt nu – inget brummande längre.

Körde hemåt, ner i tunneln och så blev det kö. Första gången som jag har haft möjlighet att ta ett kort. Det är en vacker tunnel på många sätt. Men den här sträckan tar nog priset i vilket fall (se kortet och klicka för större).

Men köerna flöt på, så det tog inte så lång tid att komma igen hela sträckan. Det är inte heller någon speciellt djup tunnel eller ruggig på något sätt. Första gången jag körde den kändes det lite pirrigt, men det har gått över nu.

Åkte och handlade. Kom in i affären och det var lite skumt. Jag plockade upp mobilen utifall att det skulle slockna. Men hur ofta gör det. Men känslan var så stark att jag inte kunde låta bli. Köpte bröd och kakor, olivolja och lite annat och skulle köpa potatis – pang … allt blev svart utom en enda monter som lyste som vanligt. Vi stod där några tanter och jag och undrade hur vi skulle göra. Gå ut i mörkret eller stå kvar. Efter ett tag vande sig ögonen och många hade ficklampor och starkt ljus i mobilerna så jag följde dem och bad vissa ibland att lysa åt mig. Glassmontrarna och även andra frysar lyste, men mejeriavdelningen var nersläckt. Kassorna fungerade, så varorna kunde slås in och betalas, men allt annat var stilla. När jag fick mina varor gick jag ut och där stod en hel del människor som inte fick komma in. Jag kunde inte köpa allt, men det viktigaste. Kaffe och lite makrill och marmelad och så brödet. Men ölen och osten hittade jag inte till, så till maten drack jag Carlsberg Export och det gick ju lika bra.

Ja, döm själva!

Kategorier:Vardagen