När jag avslutade min blogg igår, kom jag på taxichaffisen som tänkte helt uppåt väggarna. Det var varmt som ett svalt helvete. Det skulle kosta tio euro, han fick 20 euro av mig, och så gav han mig 50 euro tillbaka. Han skulle ha gett mig 5 euro, pende, men han sa peninda, tillbaka för bagagetillägget. Han tog en tjuga till från mig. Kön växte bakom oss framför hotellet när jag försökte övertyga honom om att jag fick tillbaka för mycket. Jag visade honom sedeln – Ja, sa han. Nej, sa jag. Till slut sprang han från bil till bil, och kom sen tillbaka och gav mig rätt tillbaka. Tror jag! Blev osäker senare. I vilket fall fick jag inte för mycket. Han kanske fick 10 euro för mycket av mig, men det kunde han väl få med tanke på slitet och stressen av att kön växte . Han såg glad ut när han kom tillbaka med 30 euro, och klappade mig på överarmen. Hoppas nu att det inte blev helt fel ändå. Men jag hade 40 euro och efteråt fick jag 30 euro, så .. Nej, nu tänker jag inte gå ett varv till.

Vaknade klockan två i natt. Försökte somna om men det gick inte alls. Men tiden gick, och taxin kom i tid, incheckningen av bagaget likaså, medan tre katter satt och låg och tittade på. Tåget kom i tid. Jag tjuvrökte på perrongen och hoppades ingen skulle se mig, men med mina glasögon ser jag inte vad det står på alla skyltar. No smoking! Fast jag vet ju att det står där, men det vet ju ingen annan att jag vet. Så jag fick ta till med den vita lögnen om så. Men jag klarade mig. Det är ju utomhus, samt att det inte stod några i närheten. Kupé närmast loket med bara ett tomt utrymme och toaletten. Ensam, men så kommer det in en grekisk-ortodox präst med hela sitt bagage. Hua, tänkte jag. Men så tittade han i sina papper och gick ut igen. Senare kom det in en medelålders man och satt sig på fönsterplats. Jäklar, tänkte jag. Hade hoppats att få en egen kupé. Han sov en stund. Okey tänkte jag. Men så började han tala en fullständigt obegriplig grekiska (fort som satan) i mobilen, högt för hela vagnen och det höll på i 40 minuter. Han drog ner värmen.

Så jag började signalera att jag frös, och ställde mig till slut upp och kollade in inställningarna ovanför dörröppningen. Han visade hur värmen skulle upp. Jag var ju urtrött. Kallt och så en pratande grek i nästan fem timmar framför mig. Hur orka det? Ni vet den där sketchen! Till slut tystnade han, jag blundade och låtsades sova. När jag tittade upp igen, var han försvunnen, bagaget var kvar. Men han var borta en lång stund. Och när jag öppnade ögonen igen var bagaget också borta. Man ska visa sig lite besvärlig. Det blev väl för varmt för honom. Senare när jag gick och köpte en cappucino, satt han ihop med prästen 🙂 .

Allt gick min egen väg. Fungerande rulltrappa, Egen kupé i fyra och en halv timme. Från Lárissa till Saloniki gick det i raketfart.

Kategorier:A-språkresa Aten