Kontakteksemet som visade sig vara bältros är nu snart inne på den sjätte veckan. Det började den 17 december med en ömmande hud på höger sida av bålen. Det utvecklade sig till utslag som blev större, med blåsor och som började torka i slutet av december och sen långsamt läka ut. Smärtan startade efter en vecka. Den värsta, för öm var jag ju redan. Den finns kvar, fast nu lindrar Alvedon den. Kan sen en vecka tillbaka sova 5-7 timmar i sträck, vilket är bra. Var sjukskriven förra veckan och från och med igår på 25 procent då jag inte har någon möjlighet att undervisa. Men kan jobba med bedömningar mm. För att inte förvärra smärtan, läser jag dessa på surfplattan sittandes i soffan (den enda plats där jag kan sitta utan att få ont efter en tid) och skriver en samlad bedömning på datorn för var och en av studenterna.

Visar en liten bild hur det såg strax före det började torka ut, då det ser ännu hemskare ut i större format.

Det finns värre saker som kan hända oss, och ryggvärk mm. har jag levt med sen 15-årsåldern, men den här smärtan är något unikt i sitt slag. Den är jävulusisk, därför att det bränner, svider, sticker, skaver och kliar och kläderna på kroppen gör ont, trots att det bara finns ärr kvar. Huden är fortfarande öm och det tar ett tag innan jag somnar, då det är på båda fram- och baksida av bålen. Det är som att ha en brännskada. En smärta som inte går att tänka bort eller göra något åt. Det är ett herpes-virus, vilket jag trodde från början, men som två sjuksköterskor sa var kontakteksem (vilket jag efter några dagar blev skeptisk till). Om man har haft vattkoppor, parkerar viruset i kroppen och det kan väckas till liv och orsaka bältros senare i livet – efter 50 år och utlöses oftas av stress. Den som har bältros kan smitta andra att de får vattkoppor, men bältros smittar inte andra med bältros. Bra att känna till.

Nåväl, är på bättringsvägen och kan jobba igen.

Kategorier:Vardagen