Igår träffade jag mina studenter för första gången i VAL-programmet. De var uppåt 70 stycken i fyra olika grupper.

Jag körde iväg kvart i åtta för att vara helt säker på att komma i tid och var framme kvart över, så jag hade gott om tid fram till kl. 10. Halv tio gick jag ner till G-salen och lyckades ordna tekniken. Det tog ett tag innan jag hittade panelen så jag kunde sätta på datorn och logga in. Sen ytterligare ett tag innan jag hittad Duk ner. Det jag misslyckades med var att hitta ON-knappen på min röstförstärkare. Däremot lyckades jag inte komma underfund med hur jag skulle få på mig den utan att få med massor av hår, så det slutade med att jag hade den runt nacken. ON-knappen hittade en av studenterna – man skulle lyfta på ett lock och trycka på ON. Jaha, men det var inte självklart.

Två timmar gick fort och jag pratade mest hela tiden, men inbjöd publiken att vara med. När jag sen svarat på alla frågor och stängt av all utrustning, och skulle gå tillbaka hela vägen, insåg jag inte hur högt i varv jag var så jag blev andfådd och benen kändes tunga. Satt mig en stund på en bänk, åt en smörgås och drack vatten. Hade en lång trappa framför mig och när jag kommit uppför den, var det samma sak. Till slut kom jag in i ett hus och satt mig en stund och varvade ner. En bit kvar och sen var jag framme. Man märker helt enkelt inte förrän kroppen säger ifrån att varvet är för högt. Obehagligt var det.

Hann inte äta något mer än den där torra brödbiten, och så var det dags att sätta igång alla studenterna i fyra olika seminariesalar. Och fram till kl 15 sprang jag upp och ner, fram och tillbaka. Men de kom igång och allt fungerade. Till slut kunde jag sätta mig ner en stund och äta lite yoghurt och prata med några kollegor. Den sista timmen blev lugnare, men då var det närvaro, och svar på frågor.

Men, allt gick bra och jag kände mig nöjd.

Körde hem kl. 17, stannade vid Skärholmen och handlade och köpte några DVD. Hem och äta middag och sen sitta framför datorn i några timmar. Väl framför TVn, DVD på … och då somnade jag.

Idag vaknade jag, trött men nöjd. Nästa gång blir det inte lika stressigt på morgonen, då jag inte själv skall hålla i genomgång och föreläsning. Men, nu tänkte jag efter frukosten, men fortfarande trött att jag skulle fixa grupprummen på Mondo … och ett Klick på fel ställe fick konsekvenser – hela forumet och allt innehåll raderades. Jag blev först så förskräckt att jag blev alldeles matt, tills jag sa till mig själv – Det här ordnar sig. Jag skrev ett meddelade till mina studenter och satt och började bygga upp forumet igen. Det som lagts in hade ramlat ner i min mailbox, så allt finns kvar. Och efter ombyggnaden så har forumet blivit bättre! Men jag har en del kvar att göra. Men grupprummen fixade jag till och gjorde inte om samma fel en gång till. Vad jag nu gjorde för fel?! Det är inte så bra, för då kan jag göra om det.

Nu säger dom på Nyheterna att i Stockholm har det bara varit fjorton timmar sol i januari. Inte konstigt att man var trött och bara ville sova. NU får solen börja visa sig igen. Det har blivit ljusare och tro det eller ej. Idag fick jag den första vårkänslan! Låter märkligt, med tanke på gråvädret, men det är nog ljuset och den milda luften. Och jag gillade regnet på väg hem igår, men det var dålig sikt och alltför många körde som om det vore torrt och fint. Vid ett tillfälle var det nära att en van smällde med en lastbild framför mig. Men det hände tack och lov inte.

Ja, det var allt för NU!

Kategorier:Vardagen