Nu är julhelgen över och inte mycket har blivit gjort. Har varit vaken länge om nätterna, och sovit bort halva dagarna. Får dåligt samvete, men varför då. Har inga tider att passa, regnet skvalar utanför mest hela dagen och ibland blåser det så fönsterrutorna skallrar. Och så är det mörkt. Milda och snörika julhelger har man ju varit med om, men den här julen är väl extremt dålig. Varför inte sova eller ligga framför TVn och se en dålig DVD (de bästa har jag redan sett). Berättelsen om Pi var ett undantag den här helgen – den var otroligt bra. Jag behöver vila helt enkelt. Men planer inför vårterminen har jag, men just nu tänker jag dem bara. Har haft ett manus öppnat på skrivbordet, men bara skrivit två meningar. Det är när jag upptäcker att jag på en hel dag INTE har varit inne och kollat tjänstemailen, som jag förstår att jag är på bättringsvägen! Har beställt två böcker som jag och en kollega funderar på att lägga in som ny kurslitteratur, men jag måste läsa dom först. Och så har jag lekt lite med min nya telefon (gillar nya tekniska prylar) – en rosa skapelse (jag som aldrig gillat rosa) med många moderna funktioner. Billig var den också! Någon Smartphone eller IPhone behöver jag inte (har ju min nya surfplatta). Det finns en tanke med en rosa telefon och det är jag hittar den lättare än om den är svart. Vet också vilken av mina tre telefoner som jag skall ringa på. Fast, jag erkänner, det är inte endast av praktiska skäl. Har faktiskt börjat gilla rosa.

Och nu har det verkliga mörkret fallit … jag tittar ut på ett mörker och hör regnet smattra på fönsterblecket. Det borde vara mysigt, men jag blir bara sömnig! Och mitt ständiga öppna manus som jag hade planer på att skriva i, gapar förundrat oförändrad över min sysslolöshet (där fick jag till det, med skral poesi ;-))

Kategorier:Vardagen