Det börjar lätta …

Vet inte vad det är med Essingeleden som gör att det numera bara är köer, vilken tid man än kör på den. Det är inte bara alla flaskhalsar, utan även bilar som står, som krockar och bilister som inte verkar veta ett enda dugg om filkörning. Man kör inte först in med fronten i nästa fil och sen sätter på blinkers. Man gör tvärtom. Men detta är vanligt, även enligt min vän polisen. Han ser det hela dagarna!

Idag tog det megalång tid och jag upptäckte hur trött jag börjar bli på det. Men intalade mig hela tiden att det är bara några dagar kvar då jag är tvungen att åka in en viss tid. Sen kan jag köra in lite senare på dagen, vid kl. 12. Men, vem vet. Det kanske är samma elände, men då har jag inte studenter som riskerar att stå utanför dörren eller sitta och vänta på mig.

Sov dåligt i natt. Det gick överhuvudtaget inte att somna – så klockan hann bli halv fyra innan jag somnade och klockan ringde kl. 6. Kände igen den där svårigheten att koppla av och somna från den tid då vi hade mycket hög arbetsbelastning för sju-åtta år sen. Det blev inte många timmars sömn. Men dagen har varit bra, seminarierna innehållsrika och givande. Blev på gott humör av något oförklarligt skäl. 🙂

Pratade med en kollega om varför det blir så slitsamt att ha tolv seminarier i fyra olika grupper på fyra veckor. Vi kom fram till att det handlar om att ta in studenterna i ens liv på något sätt. Det är många interaktioner, ett högt tempo och en total närvaro och engagemang. Vi är till för studenterna, inte tvärtom. Det är att ta del av många tankar, många skrivna texter och att ha mycket kunskap framme på ytan. Och det är uppdatering av texter, mental förberedelse och att faktiskt ha koll på vilket kunskapsstoff som gäller i just den kursen. Och komma ihåg vad man sagt i en grupp, men inte i den andra.

Ikväll har jag svarat på en del mail, bedömt några arbeten, bl.a. en B-uppsats. Och rekvirerat en del gamla kursplaner från arkivet. Jag har nu bedömningar framför mig, samt även arbete med att konstruera kompletteringsuppgifter utifrån 20 år gamla kursplaner, i vilka det inte finns någon litteraturlista och/eller några betygskriterier som ens är i närheten av dagens. Men det är ett roligt jobb och visar också att jag hållit på ganska länge med det här. Har avverkat kurser på fyra olika lärarutbildningar (den nya inräknad).

Min kollega sa slutligen – det här talas det aldrig om i skoldebatter – lärarnas interaktioner och vad det egentligen innebär. Nej, tänker jag nu. Man talar mest om kunskapsstoffet och om kompetensen hos lärarna gällande det. Men alla möten med elever och studenter, talar man inte om. Kanske för att man måste vara lärare för att verkligen förstå. Samtidigt är det just studenterna som gör läraryrket så givande. Och jag vill inte arbeta med andra än lärarstudenter.

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s