Glad Pingsthelg till alla som firar den nu!

Åker till Saloniki på torsdag. När jag väl är där är jag på väg hem till Sverige igen. Flyger hem natten till söndag.

Jag är nog färdig med huset nu trots tre dygn kvar. Umgänget är så gott som obefintligt. Men så kan det bli ibland. Gör mitt bästa att på egen hand fylla dagarna. Nu läser jag Sista spiken av Eva Dozzi. Är snart klar med den och rekommenderar en läsning. Piggar upp tillvaron helt klart. Rekommenderar även Jävla John, som tyvärr för den som bara läser pappersböcker, bara finns som ljudbok. Men den som lyssnar på ljudböcker kan köpa den. Om inte, så finns den säkert på biblioteken.

Mitt eget skrivande går framåt. Ja inte med korrekturläsningen av manus 2 och inte eller med besked från förlagen som manus 1 ligger hos nu. Men med tiden får jag väl refuseringsmailen. Just nu verkar det som om manus 3 är det jag ska arbeta med. Annars lär jag få skrivkramp till slut, eftersom korrekturläsningar till slut dödar lusten. Men dit har jag inte kommit än. Ve och fasa! Har skrivit sen jag lärde mig läsa och skriva och aldrig drabbats av skrivkramp. Än. Men vem vet. Om jag lägger allt för stor vikt vid refuseringar och speciellt på allt som skrivs om hur man ska skriva, finns risken. Många goda tips har jag fått från lektörer som också är författare. De som har gått igenom ekluten, blivit härdade i den här hårda världen. Nog var tiden som doktorand och skrivandet av avhandlingen tuff. Det hände några gånger att jag låg en hel natt och kände mig totalt golvad av alltför ”elak” kritik. Nu händer inte det. Jag kan ta refuseringarna och kritiken. Som lärare inom lärarutbildningen blir man härdad, men speciellt vis om att elak och destruktiv kritik säger mer om kritikerns perspektiv än att det alster jag själv lyckas skapa är urdåligt. Strunt samma!

Ja, det är pingstdag. Det har varit klockringningar, mässa och katter som det kryllar av, måsar som skrämmer katterna och bråkar med varandra. Jäkla måsfåglar. Den måsen som lyckades släppa en äcklig fläck på mina nytvättade jeans som hängde på tork på takterrassen skulle jag vilja säga vissa väl valda ord till. Ugh! För övrigt gillar jag måsfåglarna. De har emellertid blivit för många. Det verkar som om det är en grupp som har bosatt sig här istället för där de ska befinna sig – närmare havet.

Det finns inget vettigt att se på varken tv4.play eller svt.play (som har begränsat utbud på grund av att jag är i Grekland). Jag har sett alla serier som går att se. Bäst att sluta nu, för jag blir bara ”deppig” av det jag skriver just nu. 🙂

Men det märkliga är att ända sen jag bodde på Odos Serdaroglu kan jag inte släppa stadsdelen. Jag trivdes verkligen där. Kanske jag kan hitta en lägenhet jag kan hyra där i sinom tid.

Det var allt för NU!

Kategorier:Aten, B-Från manus till bok, Saloniki/Kavala 2023