Jag har länge varit trött på delar av mitt arbete som universitetslärare mestadels inom lärarutbildningen, då kurserna blir kortare och kortare, samt att forskningen går före undervisningen. Det är nästintill omöjligt att ge den kvalitativa undervisning som jag önskar var möjlig. Jag är lärare och forskare, och för mig har både-och lika-värde. Undervisning värdesätts inte heller lönemässigt på långa vägar i jämförelse med den som får eller har fått anslag, som därmed har möjlighet att skriva artiklar i lugn och ro, som blir publicerade. Lönen blir högre när de kommer tillbaka. Signalen är att universitetslärare som undervisar utför ett arbete som inte värdesätts i relation till prestationen. Alla som undervisar vet hur svårt det är att förbereda undervisningen, undervisa, ha kontakt med studenter, läsa och bedöma examinationer, svara på mail, och samtidigt forska och skriva artiklar. Det handlar om rättvisa och vetskapen om att den som undervisar också drar in pengar till verksamheten. Utan undervisningen, skulle troligen många förlora sina tjänster.

Allt detta får konsekvenser för dem vi är där för – Studenterna, då lärares kompetens försvinner och det under vissa tider blir lärarbrist! Samt att ju färre seminarietimmar, desto svårare blir det att fördjupa kunskapsstoffet.

Se följande artikel ”Fel att högskolans fokus riktas mot forskning” i SvD.

”Tafatta försök att höja undervisningens värde på högskolorna har misslyckats. Istället väger forskning blytungt. Men den ska vara ett stöd för utbildningen – inte tvärt om, skriver flera debattörer.”

Här en annan artikel i samma ämne – ”Dela upp forskningen efter finansieringstyp” i SvD.

”Utbildningsanslaget ska täcka högskolans samtliga kostnader utöver undervisning (lokaler, bibliotek, rekrytering, studievägledning och annat). Dessa kostnader räknas av från inkommande anslag och det som återstår räcker inte alltid för nödvändig undervisningstid (vilket antingen leder till obetald övertid eller till nerskalad och sämre undervisning). Alla funktioner utom lärarens undervisning har alltså full kostnadstäckning. Det är en signal till lärarna om undervisningens betydelse! Externa forskningsanslag ger däremot frihet att minska tiden man undervisar, att ha anställda doktorander, att åka på konferensresor och emellanåt att ta forskningsledigt. På detta vis belönas lärare för externa anslag och forskningen vinner kampen om lärarnas tid.”

Kategorier:Vardagen