Från de första meningarna till de sista ger romanen Sista spiken av Eva Dozzi upplevelsen av att sitta i en Ferrari, men inte som förare utan som passagerare som redan känner till målet, men inte vad som sker under vägen dit. Som läsare riskerar man att fastna i villfarelsen att man i förväg kan lista ut hur allt slutar. Det kan man glömma, för den sista delen är inte möjlig att förutse.

Det är en skruvad romantisk komedi, men den innehåller så mycket mer. Helt klart är den rolig, underhållande och rätt och slätt vansinnig. Bilbo möter Karsan, två motsatser som gör allt för att inte ge efter för spänningen som uppstår mellan dem. Självklart kommer de få varandra till slut, men det tar tid. De får hjälp av ett äldre par som inte bara kan stå och se på, utan på olika sätt gör det möjligt för dem att ge efter för känslorna som uppstår. Ta steget, vilket de till slut gör. De lever för alla stunder de kan få.

Här skulle romanen kunna sluta och göra läsaren nöjd. Men så blir det inte på grund av ett missförstånd, eller som Bilbo uppfattar Karsan, feg och svekfull, när han inte säger emot sin väns uppfattning om skillnaden mellan könen. Bilbo gör slut och vägrar lyssna på Karsans förklaringar, som hon uppfattar som ursäkter. Hennes ilska och hans ånger är påtaglig.

Missförståndet leder till en öppen konfrontation och att en spiktävling blir av för att avgöra vilket kön som är starkast. En kamp mellan könen. Vem är skickligast på att spika?

Jag har tidigare läst Jävla John av samma författare. Det återkommande och mest imponerande i Eva Dozzis författarskap är detaljrikedomen. Och genom den sker gestaltningen. Huvud- såväl bikaraktärerna i dialogerna levandegörs, främst genom deras dialekter, samt socio-dialekter.

Hon är en skicklig författare enligt min bedömning. Då hon i varje meningen skapar trovärdighet och avslöjar en gedigen research. Varje ord och meningen verkar ha vägts på en våg. Och, hon gräver där hon står.

I den sista delen gestaltas nutidens media och hur något som kunde ha lösts på ett tidigt stadium om paret inte hade varit så envisa utan lyssnat på varandra. Istället utvecklas motsättningarna så snabbt att det ser ut att bli en katastrof. En massiv krock som inte skonar någon. De påhejas av vänner, bekanta och av helt okända. I alla tävlingar finns alltid en vinnare och förlorare. I en könskamp blir det mellan liv och död. Vem vill vi ska leva och vem ska dö?

Sista spiken tvingar läsaren att se sig själv. Vilka förutfattade meningar, inte endast om man och kvinna, går vi och bär på. Vilken sida man ställer sig på under massmedias inflytande är inte bara roman-karaktärernas dilemma, utan också vårt eget, då vi står och ser på som läsare, vare sig vi är deltagare eller betraktare. Romanen har ett djup som inte kan förbises.

Läs den!

Kategorier:Bokrecensioner