Det var en trevlig stund tillsammans med Jannis som kommer från Tyskland och Paul från Los Angeles, och naturligtvis vår lärare Nancy. Och, när lektionen var slut fick vi examensbevis. Jag blev godkänd, vilket jag inte hade räknat med, eftersom jag har varit borta fem tillfällen. Men hon resonerar som så att man inte kan allt. Och att jag har jobbat hemma gör säkert också sitt till.

Idag tog det två timmar för mig att komma hem från skolan. Fuktigt och gassande sol på sina ställen. Tog längre pausar. Varför stressa och riskera värmeslag eller hjärtinfarkt. Ibland hamnade jag i en slags meditation, vilket fick andningen att bli normal. Här och där, blåste det men för övrigt var det pressande. Det var jobbigt även i morse, men det berodde nog mer på att jag har varit hemma för många dagar i sträck.
Utanför en av portarna i början på den värsta backen, kom en dam som tidigare har kommit samtidigt ut från porten. Sitt kvar, sa hon. Så gick hon in och kom ut med två aprikoser. Tidigare var det en annan kvinna som frågade om jag behövde hjälp. Det är aldrig någon som tidigare har frågat, men jag tror det har med värmen att göra. Jag menar, om det är 33 grader i skuggan, vad är då inte i solen.
Väl hemma efter att ha köpt bröd på vägen, endast för att få lite supermarket-svalka, tog jag av mig nästan allt och vilade på soffan med AC:n på. Då får jag ett SMS från värden, i vilket han frågar om allt är okey. Nåja, sen Pest Control var här, har duschen läckt mer än tidigare. Men det var inte akut, sa jag. Han ville ha ett foto. Jag satte på duschen. Då lossnade hela slangen. Man ska inte utmana ödet. Jag försökte fixa det, men det gick inte att få fast den igen. Så han sände Adonis och det blev fixat. Han kunde ingen engelska och jag förstod inte vad han sa. Men han fixade det.

Nu är inte jag religiös, men det känns ibland som om jag är närmare Gud när jag är i Grekland än i Sverige. Det är ju inte konstigt med alla kyrkor. Gruppfotot som alltid tas kan ju vara en hänvisning. 😉 Nu lyckades jag inte ladda upp fotot på mig, men jag kan ju illustrera det med en katt. Ljuset på fotot faller på min på min hjässa och del i pannan. (Nu får ni inte ta det alltför allvarligt från min sida, men ändå rätt kul. Jag är för mesta rätt rationell.)
Men man vet aldrig! 🙂
Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025
Dag 79: Overklighetskänsla
Dag 78: Trettiosex timmar till takeoff…
Dag 77b: Nu går man inte ut …
Dag 77a: Jag längtar hem …
Lämna en respons