Dag 8-12: Det tar sig …


Foto av Francesco Ungaro pu00e5 Pexels.com

Det har varit tryckande värme de senaste dagarna, men idag när jag gick från skolan var det en svag lite kylig vind. Jag fick tillbaka krafterna när jag vandrade de 2000 stegen uppför backar som är fullständigt osannolika – rena bergsbestigningen. Ja, jag har gått till och från en gång när det var tryckande, men jag gav inte upp. Idag var jag var försenad och ringde efter en taxi (hela förra veckan åkte jag taxi) och fick ringa tre gånger innan det kom en. Eftersom jag har hemligt nummer måsta jag uppge det och det är olika som svarar. Jag börjar bli känd där. ”Du har ringt två gånger tidigare”, sa den tredje jag talade med. 🙂 Taxichauffören var förbryllad för det stod bara Kentro på hans skärm och nu heter jag Ringdorg. Konstigt nog var det inte några som tutade i kön bakom oss. Hann i vilket fall fram fem minuter innan lektionen startade. Det är fem dagar sen jag skrev. Helgen tillbringade jag mest i sängen, och fick ögonmigrän nästan varje dag när jag försökte läsa. Då går det ju inte då synfältet förvrängs av blixtar (som iofs går över på 20-30 minuter. Jag anade att det hade att göra med vädret. Tråkigt har jag dock inte i min ensamhet på 50 kvadrat.

När jag och min bästa kompis var unga pratade vi om att när vi gamla kommer vi fortsätta lyssna på hårdrock och sitta och mata duvorna i parken. Nå, så blev det inte när det gäller hårdrocken för min del (nu är det grekisk musik som gäller för mig, vad som gäller för henne har jag ingen aning om, men jag tror hon håller i Bruce Springsteen fortfarande) men det närmaste parken jag kommer är att sitta på balkongen under rökpausarna och följa duvornas bobyggande. Vad gäller rökningen har det dramatiskt blivit färre cigaretter per dag. Men tröttheten sitter i. Men det tar sig sa bonden när skithuset brann. Trots det känner jag mig arg över att kroppen inte hänger med min vilja att gå fortare. MEN, jag kom hem en kvart tidigare än i måndags. Takten i kursen är skyhög, då det är nivå 4. För övrigt utforskar jag fortfarande området och upptäcker nya saker, samt också de platser jag varit på förut, fast då gått från ett annat håll.

Det händer inte så mycket och det är inte konstigt för jag har varit i Aten så många gånger under längre tidsperioder att det inte är med nya ögon som jag vistas här. Det blir en mättnad, en vardag och det är vad jag har eftersträvat. De flesta turistattraktioner har jag ju besökt. Och ju bättre jag blir på grekiska (men jag har långt kvar) desto mer hemma känner jag mig, samt kommer närmare människorna. Har bott i många statsdelar och kan jämföra vilka som är bäst och det är Kallithea och Pangrati (som står högst i rankningen), Värst är Omonia och Plaka (den sista på grund av alla turister och trängsel), För övrigt är ju Plaka den äldsta statsdelen och bör ju besökas av alla som inte tidigare har varit i Aten.

Jag lovar att skriva oftare och mer detaljerat vad som händer, för det finns mycket att skriva om. Men nu har det blivit en sammanfattning (lite tråkig). Till sist vill jag rekommendera en bra dansk serie på TV4.play – Vit sand. Den har som alltid dansk kvalitetsstämpel. De gör jäkligt bra serier.

En sak till: Förbannat att Carolina åkte ur Let´s Dance. Det finns både en och två som borde ha gjort det. Jag förstår inte riktigt juryns OCH svenska tittares bedömning visavi tyckande.



Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025

Lämna en respons