När jag var åtta år och var hos mormor i Latorp över sommaren, var jag hänförd över en solros som växte i rabatten bredvid trappan upp till glasverandan. Minnet väcktes av artikeln i SvD idag, Vad kan vara snällare än en solros? Ni som har följt mig på bloggen och mitt projekt med den utvandrande lilla blomman är det bara en logisk följd av de saker i livet som betyder mycket. Andra minnen från stugan i Latorp är sädessärlorna, som mormor och jag matade varje dag på eftermiddagarna. Mormor kallade dem nippertippor. Hon var för övrigt en fantastisk berättare, en person som förvandlade elledningarna till Örebro till Himlavägen. när vi gick på vägen mellan de gula fälten som var huvudet över mig. (men då var jag nog yngre än nio år.) Jag tror att hon i kombination med min mors läsintresse, skapade min lust att skriva och berätta historier, redan på lågstadiet. Innan hon började jobba, satt hon ofta med näsan i en bok. Andra minnen var när vi varje dag gick ner till den enspåriga järnvägen och mötte morfar när han kom från jobbet som diamantslipare. Det var några av de ljusa minnena. Tyvärr dog morfar på våren innan jag fyllde nio år, vilket innebar att mormor inte var så lätt att leva med. Då förstod jag inte hennes för mig nya sätt att förhålla sig till livet och speciellt till mig. Jag måste även på ett icke medvetet plan ha påverkats av att han inte längre var en del av mina vistelser på somrarna. Men jag tror inte att jag insåg vidden. Inte ens på begravningen som jag inte fick vara med på. Men när jag fick veta att mormor skulle flytta till oss, försökte jag med näbbar och klor att avstyra det. Jag förlorade striden, vilket ledde till fem delvis förlorade år för min del. Vem tror på en nioårings vittnesmål? Den historien har jag gjort upp med. Det var en tid då man hade en helt annan syn på barn och dess rättigheter, eller att barn faktiskt kan sitta inne med sanningen. De ser mer än vad man kan tro. Ett barns vittnesmål är inte färgat av de föreställningar som den vuxna till slut, om den inte gör upp med dem, tror är sanningar.

Tänk att en artikel om solrosen kan väcka så många minnen!

Till slut vill jag rekommendera en fransk serie som är sevärd, men upprörande att titta på för den är så skickligt skildrat, då den baserar sig på en sann historia. Monstret på TV4.play.

Kategorier:Vardagen