Dag 28: Det har varit tyst i två dagar och det gör stor skillnad. Skrev som sagt till värden, men det inte därför det är tyst Hon svarade och bad om ursäkt, för hon hade inte fått veta något om att renovering skulle bli av. Hon var besviken på sina grannar. Och det finns ingen anledning att tro något annat heller. För hon tjänar ingenting på att undanhålla sådana saker eftersom hon har lägenheten inne på booking.com. Men hon ska prata med den som renoverar och höra hur lång tid de kommer hålla på. Och jag fick också en lista på bibliotek som har läsesalar. Så vi får se hur det går.

Dag 29: Helt klart har jag inte alla hästar hemma. Jag drömde i halvvaket tillstånd natten till igår att jag fick ett SMS. Jag klickade bort det. Sen hördes en avisering och sen min lärares uppfordrande ”Monika!” Och började att skriva ett SMS på grekiska. Ett långt sådant. Det tog ett tag innan jag lyckades att få ner det på ett papper. Meddelandet löd ”På måndag kommer ni få en vikarie och även nästa måndag.” Sen vaknade jag ordentligt och sa till mig själv WTF. Tänkte en hel del på det här under gårdagen. Vad betydde den här mycket märkliga och klara drömmen.

Så kommer vi till idag. Jag gjorde mig iordning, väntade på att Knackarna skulle komma, men det förblev tyst. OK, tänkte jag. De kommer säkert senare. Gick ut, och det var som om varenda människa hade försvunnit. Någon enstaka bil, en vandrare liksom jag. (se ett klipp på FB) Jag gick in på ett tomt bageri, som det brukar vara kö nästan ute på trottoaren, köpte tio av de godaste kakorna. Inga skolbarn. Det var tomt på barn, föräldrar m.fl. Då slog det mig att det var en dag då många var lediga. Fastan! MEN, skolan är säkert öppen. För jag kunde inte komma ihåg att någon sagt någonting annat. Jag sa till och med till Sebastian i fredags ”Vi ses på måndag” och han svarade: ”Ja det gör vi.” Nationaldagen är ju inte förrän nästa måndag. Satt en stund i solen i närheten av skolan. Byggjobbarna var inte igång. Misstanken växte att drömmen jag hade var ett sätt för mig själv att berätta något jag faktiskt tagit del av, och att det var viktigt, men inte medveten om. Och mycket riktigt så var skolan stängd. Det var bara den underbara katten och jag, som satt och tittade på varandra. Hon såg lika förvånad ut som jag. Jag tog några bilder. Inte av katten, för jag glömde att sätta igång inspelningen. Utestängda. Jag gick hem igen. Kollade ordentligt vad dagen betydde. ”HELGDAG.” Men efter den begynnande besvikelsen, kändes det bra att se framför mig två dagar ledigt till från skol-närvaro. Nu fick jag verkligen chansen att komma ikapp, både i själ och kropp. Och så fick jag min så gott som vanliga dagliga gångsträcka på 4000 steg.

Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025