Visst var det kallt igår, -11 grader, kändes som -15 grader. Snön på bilen var lätt som fjäderdun, ingen is på rutorna. Inte speciellt halt heller. Men bilen uppvärmd, gå från och till var inte värre än 0-gradigt, isande vind och regn. Det gäller bara att klä på sig ordentligt, inte stressa och njuta av att solen lyser svagt ovanför skogen utanför ICA Maxi, som den gjorde igår. Mina tår gillar dock inte att vara närmast marken, men vad ska man göra åt det. Men några längre bilfärder gör jag inte. År 2005 körde jag med en fabriksny bil till Oslo i mars.. I Östersund efter övernattningen var det 22 grader kallt. Men bilen startade och det var bara att fortsätta resan på ödsliga vägar, över gränsen och in i Norge. Däremot när jag körde hem några dagar senare, har jag ett minne av att jag frös om fötterna innan jag kom till civiliserade trakter. Ett annat minne är upplevelsen av att vara helt ensam på vägen till och från gränsen till Sverige. Ända fram till Östersund. Mäktigt!

Hemma, varma element, nästan så det bränns när man lägger händerna på dem. I natt glittrade iskristallerna i snön på parkeringen. Nu lyser solen. Dock är jag lite avundsjuk på grekerna som har varmt i jämförelsen med 15-17 plusgrader. I april-maj hoppas jag att vädret kommer vara bättre än det var förra året, då det var mer moln än sol under maj månad. Och att jag slipper mössan i april, trots sol. Trots att jag inte åker ner på grund av vädret vill jag se mer av solen. Vid det här laget vet jag om hur vädret är under olika årstider. Men alla väder är bättre än vad det kan vara på sommaren. Vissa kombinerar vistelsen speciellt i svenska huset – arbete och semester tillsammans med partner och barn, eller vänner som man bokar under samma tid.  Av det skälet föredrar jag att åka vår och höst. För om man reser dit ensam under sommarmånaderna, är risken stor att bli exkluderad. Allt beror på vilka som är där. Under höst- och vår, är det oftast ensamboende. Hittills har all vistelse under dessa perioder varit suveräna. Ingen utesluts, samtidigt som man respekterar att andra arbetar eller väljer att vara för sig.

Jag ser svenska huset som en plats (ett kollektivt boende) där man arbetar med sitt projekt, samt knyter kontakter, delar eller delar med sig av sina egna erfarenheter. Sist men inte minst att man delar ansvaret för de gemensamma utrymmena. När jag vill vara ensam, väljer jag att bo i lägenhet i Kavala. 

Kategorier:Vardagen