En mening jag aldrig haft en tanke på att skriva före den 5 maj i år. För jag är emot att blockera andra. Det räcker med att ta bort någon som vän. Det har bara hänt en gång att jag blockerat en person och det var mot en Sverigedemokrat vars retorik var förfärlig. Men har blockat av honom sen många år.

Den 6 maj fick jag bekräftat att den person som jag har trott varit min vän i flera decennier, i själva verket har utvecklas till att gång på gång visa att vi aldrig var vänner eller att det under åren har utvecklats till att vänskapen hos honom har försvunnit, och att vi bara har varit kollegor. Det här har grott inom mig under flera år, men tänkt att jag kanske upplever som att han undviker mig eller inte bryr sig. Inte att det förhåller sig som jag nu är säker på.

Under tre års tid har jag hört av mig, inte ofta, utan då och då. Tre fyra gånger sista året. När personen ifråga har haft tid, har allt handlat om honom. När jag börjar tala lite om vad jag sysslar med, har han ofta fått bråttom. Jag har accepterat och tagit hänsyn till arbetsbördan, de olika uppdragen mm. Men, efter att ha vistats sammanlagt i Grekland i 14 månader, under vissa perioder samtidigt, har annat kommit emellan. Förra året hade vi bestämt tid och plats. När jag ringde hade han bokat in två saker på just den tiden, som om det vi hade planerat inte hade någon betydelse. Om man glömmer något efter två dagar, ja då var det aldrig viktigt.

Jag kan acceptera att saker och ting kommer emellan, men att inte meddela eller ringa tillbaka senare, är nog det som jag reagerar mest mot. Och att inte ens planera in träffen i kalendern är tecken på någonting. Jag har varit tålmodig. Men den här gången är förtroendet för honom förbrukat. Han svarade på ett sms mitt i natten där han bekräftade att det inte hade funnits någon tid. Jag gav upp då. Inte bara att vi inte kunde träffas, utan Jag gav upp min vänskap. Har väntat i fyra veckor på att han skulle höra av sig, på telefon eller på Whats up. I sms:t handlade det bara om honom själv, vilket bekräftade den känsla jag har haft i några år. Han bryr sig bara om sig själv och sitt eget. För, att inte kunna planera in några timmar är för mig bara skitsnack. Det betyder inget. Han lovar runt men håller tunt. Och det verkar som om han inte förstår, eller bryr sig om andras känslor. Han är nog den viktigaste personen för honom själv.

Tror mycket väl att han prioriterar sina vänner. Men eftersom det inte sker visavi mig, en person han har känt i 35 år, kan jag inte längre tro att han i verklig mening har varit min vän. För vänner har man kvar, och tar sig tid att höra av sig till på eget initiativ. Ok, han ringer tillbaka när jag har ringt, men ofta för att säga att han inte har tid efter att han berättat om sitt eget.

Jag väntade en månad nu på att få en reaktion. Den kom aldrig, så idag skriver jag ett inlägg, som jag vet att han aldrig kommer läsa. Men om han gör det!

Du är blockad! Men OM jag har fel, får du fan i mig bevisa motsatsen!

Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025