… och en hosta som tidvis har varit jobbig, speciellt nattetid. Nu har det börjat lättat en aning, då hostattackerna är lättare och långt mellan dem. Så, jag har tillbringat en vecka inomhus med att maraton-tittat på flera serier. Men att interagera med några har jag inte haft någon lust med. Och önska God Jul har varit långt bort. Men, det finns värre saker. Jag har mat för dagen, värme och trygghet. Och jag åt en god julmiddag, samtidigt som jag tillät mig att vila i de trista stunderna, då minnen poppar upp. Det är nog det enda sättet för att kunna gå vidare för att inte fastna i någon slags bitterhet. Och nå insikt. En insikt är att jag under livet har haft människor runt omkring mig och levt i en kultur som inte har varit bra för mig. Och jag har förmodligen inte varit bra för dom. Det är ju det som sker mellan två subjekt som har betydelse, inte vilka vi är som enskilda individer. Sen är det naturligtvis så att vi alla råkar ut för de som går in för att trycka ner andra, oavsett vilka vi är som individer, och handlar mer om klasstillhörighet, maktbegär, ren och skär elakhet. Mobbning, utfrysning, inbjuden via ombud, mm. är svåra att göra något åt. Jag blev t.ex. utfryst av en stor del av ”kolleger” för att jag fick den doktorandtjänst de flesta ansåg var den som var given (stod näst på tur). Anledningen var att han var mer berättigad att få den, ”då han hade en familj att försörja”. Kriterierna för att få en doktorandtjänst är inte behovsprövat. Tack och lov stod många på min sida 🙂 och efter fyra månaders försök att få mig avpolletterad genom de mest otäcka strategier som gick om intet, fick jag tjänsten. Men det slutade inte med det. Ytterligare försök att få bort mig gjordes, men slutade med att jag blev fast anställd (men mobbningen fortsatte). Det var fulspel a la LHS i Stockholm, som inte bara drabbade mig, utan många många fler. Inte minst visar Zarembas artiklar om hur det kunde gå till. Vi samgick med SU, vilket var ett stort lyft, då allianserna splittrades på olika ställen.

Kategorier: Vardagen