Det var ett tag sen jag skrev om mitt skrivande. Just nu går det riktigt trögt med redigeringen. Jag prokrastinerar om jag är hård mot mig själv. Om jag är snällare så vilar jag i det nuvarande och låter alla delar leta sig fram till varandra i mitt huvud. Vill få fyra delar klara innan jag börjar med den sista delen. Men jag behöver utveckla en hel del i vissa delar. Jag kommer i nuläget inte dit, då jag alltid kommer på något som jag måste göra först, för att komma i rätt stämning. Är det inte tvätt, så är det disk, mat eller kaffe, eller att jag måste åka och handla. Eller att jag måste se den och den dokumentären, eller serien först. Eller jag måste gå igenom alla nyheter om hur det går i de olika krigen. Jag borde veta att det inte är en framkomlig väg. Snarare ett hinder. Men tror att det bara är att leva igenom det.

Har fått ett lektörsutlåtande på två sidor i början av manuset, som var värdefullt. En del positivt, bl.a. att det får läsaren att vilja läsa vidare. Det vill säga att jag skapar spänning redan från början. Min fråga var bland annat om det var för fragmentariskt vilket jag bedömde själv, men inte var säker på om det stämde. Fick en del värdefulla tips, som jag följer och utvecklar mer. Där befinner jag mig nu, samtidigt som de övriga delarna i manuset hänger över mig. Svårt att koppla bort dem, men jag känner att fokuset just nu måste ligga på det första kapitlet. Jag är även inne på att om nu början är spännande, kanske de övriga kapitlen för huvudkaraktären, blir för långsamma. Men det här är väl det som kallas för Kill your Darlings. Men, jag tror att hans väg tillbaka krävs för att ge en bild av honom. Det troliga är nog att det komma tråka ut läsaren ordentligt. Möjligen ska den andra huvudkaraktären presenteras tidigare (vilket den gjordes från början.) Men då hoppade perspektiven för mycket från kapitel till kapitel, i syfte att nå händelser under samma tidsperiod. Om jag inte riktigt kan hänga med, kommer läsaren definitivt inte göra det.

Men en sak som känns bra är att jag vet hur allt slutar för två av karaktärerna. Ett slut som jag inte hade förväntat mig, men det känns ändå rimligt att första boken slutar på det sättet. Det gör det enklare att ta beslut om vilka delar som behöver finnas med. Och vilka som kan förkortas eller tas bort.

Jag har kommit till Djävulspunkten som Klas Ekman i Tidningen Skriva skriver om. Eftersom man måste vara prenumerant, är artikeln låst. Men ingressen är:

Exakt 66,6 procent in i manuset kör det ihop sig. Den tätt vävda intrigen har fransat sig – och lösningarna känns omöjliga att finna. Författaren Klas Ekman har hittat metoderna som gör slutet lättare att tråckla ihop.

Vilket innebär att två tredjedelar av manuset ska vävas ihop. Och det är väl det jag håller på med i nuläget.

1. Bered dig på att möta djävulen – (Vi förhandlar)
2. Håll fast drivkraften hos dina karaktärer (Det tycker jag nog att jag gör)
3. Öppna dig för dåliga ideér (Vilken/vilka ska jag välja)
4. Uppdatera ditt synopsis (I den mån det finns ett sådant)
5. Kasta om kronologin (Drar mig för att försöka, för många negativa konsekvenser)
6. Slakta text på slutet (Sista delen inte skriven än på grund av djävulen)
7. Ta dig framåt genom att skriva bakifrån (Försökt men ogenomförbart)

Det största problemet (om det nu är ett och inte flera) är att nog att det är för många karaktärer, som jag utvecklar för mycket. Den som är viktigast för allt som händer, gestaltas genom de övrigas möten med honom. Vem den är och tänker är i det fördolda. Frågan är om inte det är den karaktären som är viktigast.  Jag har en helhetsvision, men en del problem med hur jag ska komma dit på ett trovärdigt sätt. Kanske jag ska börja skriva del fem, så kanske det löser sig med resten. För den sista delen är avgörande.

Kategorier:B-Från manus till bok