Det känns som tre månader. Långsamt men säkert dras jag in där jag inte vill och vill befinna mig (men inte kan). Nu är det som det är, och att vistas i mitt andra land nu under sommaren är uteslutet. Aten är ofta het som en ugn, och även i Saloniki och Kavala kan det vara så. Jag har inte semester när jag åker ner, även om många tror det. Jag arbetar, skriver, lär mig mer om hur det är leva ett vardagsliv. Det är på så sätt man lär sig mer om ett land, samt att det utmanar en till att förstå om man kan leva med det i längden. Fyra månader räcker inte för att jag ska komma till den insikten. Skulle behöva bo där ett halvår upp till ett år. Men än har jag inte landat i den svenska vardagen rent känslomässigt och mentalt. Jobbar på det.

Med det sagt, vill jag dela en artikel i AB idag. Om bränderna på Kos. Det första jag tänker på är vad dessa får för konsekvenser för grekerna. Samtidigt är det trist för turisterna som förväntat sig en fantastisk semesterresa och så blir det inte som man har trott. Reskassan som man har sparat ihop kanske under flera månader, eller år. Men vi vet alla att det brinner i Grekland, att det blir översvämningar, och jordbävningar. Vi vet också att det kan bli förseningar osv. Att ha det i bakhuvudet tror jag bidrar till att man hejdar sig en aning och försöker lugna ner situationen, t.ex. om man reser med barn. Och kanske också förstå att det kan ta tid innan evakuering kan ske osv. Så, jag känner för de turister som blir rädda, oroade och kanske arga. Men vem tänker på vad detta innebär för befolkningen? Det är vad artikeln i AB handlar om. Ett alltför stort fokus på besvikelsen och kritiken av ett fåtal av dem som var med.

Bränderna i Grekland

Turisten är inte överflödig på Kreta, Chios, Kos. Den betyder en inkomst. Men turismen betyder tyvärr också att framför allt Grekland förvandlats till ett nöjesfält för tillresta, där landets egen kultur (utom minnet av den antika kulturen) ignoreras.

Och då pratar jag också om kultur i vid bemärkelse, kultur som i odling. Som i de där träden som brinner upp, de där frukterna som aldrig kommer att skördas.

Kategorier:Vardagen