Dag 78: Nu är helgerna över …


… till nästa helg 🙂 Har inte skrivit på flera dagar. Varit lite låg på grund av att något fint från vår sida förändrades till att bli problematiskt. Vi har inte något ansvar gällande Siris tilltag att ge sina ungar ”tak över huvudet.” De var dessutom väldigt små från början. Men nu är ordningen återställd. Siri och de tre ungarna fick flytta. Hon har dem någonstans, men var är frågan. Såg den randiga igår, hörde någon pipa i går eftermiddag. Men hon har koll. Snart är de tillräckligt stora så de kan äta själva. Nu diar hon dem. Igår förmiddag satt vi innanför dörren ut till terrassen och väntade med vår mat tills de hade ätit klart. 🙂

Klicka på bilden för storformat

Efter tre dagar var det rätt tomt i skåpen. Siri fick det mesta av makrillen igår och jag lade resterande på en brödbit, men jag hade ätit små feta och spenatpajer, tidigare på dagen. Idag gick jag först till närbutiken och jag fick tag på allt utom yoghurt. Så det blev en tur ner till Discount Market istället, för de har den sorten jag äter. Sen skulle jag gå tillbaka, uppåt, uppåt en raksträcka uppåt – puh. Tog två lite längre pausar, en när jag pustade ut och den andra nedanför den andra värsta backen, då jag åt en banan. Fick lite extra energi, men fick ta en kort paus innan sista biten. Och vi bor ju inte ända upp i stan, snarare lite drygt halva biten. Hur klarar sig folk, men de kör väl bil, moped, motorcykel eller lever den största tillvaron i närområdet. I spänningsromanen som jag har hunnit halvvägs med placerar jag den icke så vältränade huvudkaraktären i en lägenhet som ligger, från Thessalonikis upp till huset högst upp på berget, (inte det högsta dock) och det är trappor, trappor, trappor. Det finns inget roligare än att göra det besvärligt för vissa karaktärer. Det skadar ju ingen! Men för att det ska bli trovärdigt, måste jag nog själv ta mig upp. Om inte annat för att jag ska se hur det ser ut där trapporna slutar. Nu har jag efter alla år iaf upptäckt busskuren. Troligen är det sex:an som går genom Serdaroglou, och som jag aldrig har sett kört uppför vägen ner till stan (inte på Omonias heller.) Fast om jag kan missa en busskur i elva år, fast jag kan ha sett den, men glömt, eftersom jag aldrig åker bussen. Kan jag ha missat den.



Kategorier:B-Från manus till bok, Kavala 2024

Lämna en respons