Idag har det var i stort sett lugnt. Lite knackningar och lite skrap i väggarna, då och då. Värden kom kl. 15 och berättade att det stora jobbet är de klara med. Nu blir det lite knackningar, för de ska fixa väggarna, tapetsera mm. Det känns som en stor sten har släppt. Fick veta att en tandläkare har gått i pension och att det är hans klinik som renoveras. För övrigt är det fyra läkare som har sina kliniker i huset. Bra att ha läkare i närheten. Det är därför det rings så mycket på klockan utanför porten. Hon hjälpte mig att bädda sängen. Den är megastor och jag hade inte klarat av den själv. Hon fixade också dörren så nu kan jag kasta lapparna som jag har kilat in i springorna. Och så slipper grannarna bli störda då jag inte är hemma. Nu känns det som den resterande månaden blir mer än uthärdlig. Det gör mycket när någon kan tala för en. Jag borde ha tagit upp det redan efter första veckan. MEN, jag är inte hemmastadd här och vill härda ut. Inte ses som ett problem.

För övrigt har jag besökt Sklavanitis butik på Odos Philolaou. Den är större än den jag brukar handla i, och det är kul att se sig omkring i nya kvarter. På den gatan finns en hel del ”gott i gott”-butiker. Så det blir att vika en dag och besöka en del av dem. Allt är så nära, som jag skrivit om tidigare. Fem minuters gångväg. Perfekt för en kaffegodis-fantast som jag är. Om det bara bidrog till några kilos viktökning vore det bra. Men det jag vinner på konditionen, förlorar jag i vikten. Men tack och lov går jag inte ner mer. För varje backe jag går uppför, desto mindre brant blir den. Liksom vägsträckorna, som tycks bli kortare. 🙂

Duvor och jag har en speciell relation. När jag bodde i Kypseli år 2005, blev jag kompis med en duva som inte övergav mig på de sex veckor jag bodde där. Här är duvorna många gånger mina följe- eller ledslagare. De går framför, bredvid mig, men det finns ändå ett litet avståndstagande. Inte som duvan i Kypseli

Aten är skitjobbig att leva i på grund av trafiken, samt alla felparkerade bilar. Ibland parkerar en stor lastbil och skymmer stopskylten. Ibland nödbromsar en bil nästan framför, för att chaffisen tror han (ja det är ALLTID en han) ska hinna före. Men, samtidigt är det övervägande så otroligt fantastiskt sevärt och obeskrivligt, att varje dag känns som ett ”litet” och ”stort” äventyr. Allt handlar om att man ser det som finns framför näsan på en och upptäcker variationerna. Det är lätt att hitta tillbaka när man gått en sträcka. Tror jag skrev det för många år sen. Det finns inte en gata som är sig lik i Aten. Även om de ser ut att vara det när man går till en plats, upptäcker man att varje detalj har fastnat i bildminnet. Man behöver egentligen bara gå en gata en gång.

Upptäckte fantastisk graffiti på Odos Alkedou nedanför kyrkan och den stora planen som jag har sett pojkar spela fotboll på. Bara en sådan sak, med kyrkan som granne.

Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025