Det har inte hänt så mycket värt att berätta sen i söndags. Om det nu var det ens då. 😉 Det råder stiltje på många plan, för även om jag går framåt gällande studierna, så är det långsamt. Ibland får jag en känsla av overklighet. Jag är verkligen här, i Aten. Det är ingen dröm. Men ändå känns det overkligt. Det sägs att när man får sådana känningar ibland, är det ett tecken på att en förändring är på gång. Jag är alltså inte riktigt samma person som den som steg på planet på Arlanda. Nää, kanske inte. Men jag vet ju att det är verkligheten. Det är ingen dröm. Snarare är det väl att jag är här är det verkliga. Oj, vad jag trasslar in mig.

Det som däremot har hänt och som gör mig förbannad på mig själv, men mest på den som tog mina handskar i bageriet i morse. För jag glömde dem, men när jag gick tillbaka efter lektionen, fanns de inte kvar. Men, jag fick en aning om att något inte stämde hos den jag talade med. Hon såg för ovetande ut. Och ändå, var det hon som jag handlade för. MEN, men… Tänker så här – det var väl någon som behöver dem bättre än vad jag gör. Man måste ju alltid försöka se det positiva i det som händer. Det är bara att skaka av sig det och gå vidare. Men surt är det. Fast det var ju ingen dator den här gången (vilket inte handlade om glömska från min sida). Nåja!

På vägen till skolan efter bageriet, stannade jag en stund, satt på en trappa i solskenet. Varmt och skönt, för fy satan vad isig vinden har varit idag. Och så tog jag några foton. I brist på äventyr, för det är det dåligt med. Har varit här så många gånger under flera år, att det mesta känns inte så spännande längre. I morgon kanske, kanske jag åker till Nya Akropolis-museet, om jag får tag i en bankomat, för mina kontanter har tagit slut och taxi tar ju bara det. Om de fortsätter att störa med sin renovering. I morse började de spika klockan åtta. De fortsätter borra, men nu är tandläkarstuk på det. Inte gruvjobbarstuk, som går genom märg och ben. Numera handlar jag på betalkortet, för det är så stressigt i butiken. Men som sagt, det blir brist på kontanter. Så nu får jag leta efter en bankomat i närheten av min bostad.

Surt sa räven!. Men jag köpte cigaretter, och satt en stund, åt en godbit från Tsanos (bilden till vänster) på en parkbänk i solen, den underbara, innan jag gick hem, postade några brev och till affären, och köpte det jag inte orkade bära igår. Kakorna till höger är från bageriet. Inte söta alls och smälter i munnen. Min upptäckt när det gäller sött, är att antingen är inget sött alls och annat så sött att man får rena sötchocken.

Och glöm inte att klicka på bilder för storformat.

Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025